Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon tid förgick, utan att Sorenza gav sin omgivning
anledning till missnöje, ehuru Jenny med utsökt
obarmhärtighet gjorde allt för att med sina ord reta och såra
föremålet för sitt hat. Sorenza förblev likväl sin föresats
trogen att icke låta vreden behärska sig, ehuru det heta,
oroliga blodet kokade varje gång en hänsyftning gjordes
på hennes ställning såsom beroende. Den harm, som låg
och grodde inom henne och dagligen fick näring, antog så
småningom karaktär av en bitter avund till dessa barn, och
slutligen övergick den till en ännu outvecklad, men bestämd
ovilja emot den samhällsklass, vartill fadern och syskonen
hörde.
Det övermod, som låg till grund för den uppfostran, de
grevliga barnen erhöllo, de ofta i Sorenzas närvaro
uttalade aristokratiska tänkesätten föranledde, att hon tidigt
började tänka över och draga upp jämförelser emellan den
bildade medelklassen, där hon förut levat, och den högre
societetens medlemmar. Följden av dessa paralleller blev,
att hon ansåg de senare betydligt sämre än de förra.
Tillgivenhetsbandet emellan Sorenza och Arthur, förblev
oförändrat. Han följde henne till slottet, och ofta satt
han vid hennes sida hela tiden hon arbetade. Om aftnarna
brukade de promenera till något vackert ställe, och då
kunde de båda barnen sitta och bygga de mest tjusande
luftslott för framtiden. Arthur brukade säga:
»När jag blir myndig, skall du komma till mig, och då
skall du kallas Eldelfeldt och hela världen veta, att du är
min syster.»
»Jag vill aldrig bära det namnet», svarade Sorenza;
men nog vill jag vara hos dig, och vi skola få det mycket
trevligt.»
»Ja, och du skall hålla mig kär?»
»Helt visst.»
»Men varför vill du icke bära vårt namn?»
»Därför att jag icke äger någon rättighet därtill. Jag
är namnlös; till ingens namn har jag rätt.»
»Men om pappa och vi vilja giva dig vårt.»
»Det vore en almosa, och en sådan vill jag icke hava.
Att bära ett namn, som gavs mig likt en nådegåva, sedan
man dagligen sagt mig, att min tillvaro är en skamfläck för
detsamma, vore mig icke möjligt.»
»Du är mycket högmodig, Sorenza.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
