Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gott, nu är den saken avgjord. Vi gifta oss ej.» De
växlade handslag. Ödet log helt säkert åt de båda barnen,
som så där beslöto över framtiden, liksom den hade
tillhört dem.
»Om du ej varit min syster, skulle jag ha gift mig med
dig», återtog Arthur.
»Skulle du velat ha Sorenza till hustru», utropade en
ung röst bakom dem. Det var Ernfrid.
»Helt visst», svarade Arthur.
»Jo, det skulle just varit en vacker historia att gifta sig
med en flicka, som får sjunga: ’men kors, vem kan min
pappa vara?’ När man då frågade: "vem är grevinnan i
sig själv?’ så skulle folket svara: ’hon är ingenting; hon
är ett fosterbarn/ Ha, ha, ha», skrattade Ernfrid, »nu
har jag gissat ut, vad ett fosterbarn är för slags folk.»
Ernfrid kastade sig ned i gräset och fortfor att skratta
med full hals. Sorenza skiftade färg och sprang upp i
den lovvärda avsikten att lämna platsen; men Ernfrid hade
fått det infallet, att han skulle plåga någon för att förströ
sig, varför han fattade tag i Sorenza och höll henne kvar,
frågande:
»Varthän? Varför springer du din väg? Är det därför,
att jag icke anser dig kunna bliva grevinna?»
»Se så, Ernfrid, låt Sorenza vara. Vartill tjänar det,
att du säger henne en hop dumheter», inföll Arthur. »Kom
Sorenza, så gå vi hem.»
»Jag följer dig i döden, jag delar dina öden», sjöng
Ernfrid och sprang även upp. »Eljest skulle jag vilja
veta, vad ont det låg i mina ord. Hörde jag icke pappa
säga för en halvtimme sedan åt greve S—, som frågade
vem den vackra flickan var, som vistades i vårt hus: ’hon
är min fosterdotter’. Greve S— smålog på ett eget sätt
och sade skämtande: ’Min käre Eldelfeldt, du har god
smak, när du väljer dig fosterbarn; men vad säger din
hustru?’ Pappa slungade en ursinnig blick på greven, och för
mig uppgick ett ljus.» Återigen skrattade Ernfrid. »Du är
fosterbarn litet här och litet där, när allt kommer omkring.»
Sorenzas ansikte lågade, hon drog en djup suck, liksom
för att med den kväva tårarna, samt fäste ögonen på
Ernfrid med ett uttryck av okuvlig vrede.
»Säg om de där orden en gång till», utropade hon.
»Oändligt gärna, om det roar dig; men varför?»
Ernfrid såg med ett pojkaktigt hån på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
