Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade till hennes fötter, omfamnande hennes knän och
framstammade under snyftningar:
»Moster, älskade, goda moster, stöt mig icke ifrån dig,
såsom de andra hava gjort, utan förlåt mig, om jag varit
ett svårt barn, och låt mig få stanna hos dig!»
Fru Toll böjde sig ned och lyfte upp flickan sägande:
»Mitt stackars barn, vad i Guds namn har hänt? Du
förskräcker mig. Kom och sitt vid min sida och säg, vad
det är som gjort dig så upprörd.» Hon drog Sorenza ned
bredvid sig på soffan, tryckte hennes huvud till sitt bröst
och förde handen smekande över det silkeslena håret. En
stund förflöt, under vilken Sorenza lindade sina armar
omkring mosterns liv och grät. Slutligen såg hon upp.
»Moster, säg mig, om jag varit ett elakt och svårt
barn? Om jag ofta gjort dig sorg och förargelse? O,
tala, sedan skall jag förtälja allt som hänt!»
»Min älskling, nog vet du själv, att jag högst sällan
behövt banna dig. Du har varit ett gott, böjligt, glatt och
livligt barn, och detta är du än, min flicka.»
»Och likväl, moster, är jag nu förvist ur grevens hus,
därför att jag framkallat så mycket ledsamheter och
förargelse, att grevinnan icke vill hava mig där. Moster,
älskade moster, bliv icke ond på din stackars Sorenza! Jag
har, allt sedan greven tog mig ifrån dig, icke känt igen
mig själv. Redan ifrån första aftonen jag var i den
grev-liga familjen föreföll det mig, som om mitt forna jag
kvarstannat hos dig. Jag var en annan varelse, full av
bitterhet och onda tankar.» Sorenza gömde åter ansiktet
vid fostermoderns bröst. Fru Toll satt tyst. Efter en
paus sade hon:
»Nu skall du lugna dig, min flicka, och sedan göra mig
reda för vad som passerat. Varför, Sorenza, har du icke
skrivit och sagt mig, huru det stod till inom dig? Jag skulle
då i mina brev sökt uppmana dig till ödmjukhet emot Gud
och dem, som du var tack skyldig. Du skulle icke, om jag
vetat, att min böjliga och hjärtegoda Sorenza överlämnat
sig åt ovänliga känslor, fått stanna så länge hos grevens,
utan jag hade tagit dig tillbaka. Ingen fördel få vi köpa
på bekostnad av vårt bättre jag. Du har säkert icke tänkt
på Gud och flytt till honom, då onda tankar vaknat inom
dig.»
»Moster, jag kunde icke bedja som förr, emedan ingen
var god emot mig och allt var så bittert inom mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
