Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan icke nu döma dig, barn, utan jag vill först
höra dig. Du hade likväl, min älskling, bort erinra dig
Kristi exempel och därutav lärt dig att tåligt och undergivet
bära lidanden, oförrätter och förödmjukelser. Vad äga vi,
arma dödliga, att vara stolta över? Intet! — Då försynen
finner, att vår stolthet är för stor, då sänder Gud oss
förödmjukelser för att böja den. Du har under inflytandet
av dina sämre känslor glömt din kristendom, glömt den
allgode Fadern och därför, Sorenza, har det gått dig illa.
Dock, det skall nog åter bliva bra.»
»Dina milda, allvarliga ord äro som musik för ditt
stackars barn. Det är ju så länge, länge sedan jag hörde
någon så tilltala mig. Och icke sant, du, som varit mig en
huld moder, skall icke skicka mig mera ifrån dig?»
»Nej!» Fru Toll kysste flickans panna, under det att
ett drag av smärta vilade över hennes ansikte.
Ett par timmar därefter finna vi dem ännu sittande på
samma plats. Sorenza hade slutat redogörelsen över sitt
vistande hos grevens. Utan att med ett ord vilja urskulda
sig, hade hon förtäljt den enkla sanningen, icke förtigande
de utbrott av häftighet, vartill hon gjort sig skyldig. När
hon upphörde att tala, betraktade fru Toll flickan med öm
och sorgsen blick.
»Är jag mycket brottslig?» frågade Sorenza.
»Jag fruktar, min flicka, att de egentligen felaktiga äro
greven och jag.»
»Du!»
»Ja, jag som hade bort inse, i vilken skev och oriktig
ställning du skulle komma inom den förnäma familjen.
Jag hade bort förutse, att du av grevinnan icke kunde
påräkna den godhet och välvilja, ditt lynne och din karaktär
fordra. Jag tänkte endast på din framtid, och då jag med
blödande hjärta skilde mi g ifrån dig, ansåg jag mig hava
handlat efter min plikt. Övertygad om, att jag gjort ett
offer åt din lycka, övertänkte jag icke, att du var för ung
och obekant med livet att rätt kunna bedöma din ställning.
Min kärlek till din mor, min ovilja för din far verkade,
att jag aldrig med dig talat om din olyckliga härkomst,
vilken greven upptäckte för dig tvärt emot min önskan. Jag
hade önskat, att Amalias dotter aldrig lärt känna sin mors
fel. Däruti har jag haft orätt. Det hade varit min
skyldighet att, sedan du blev medveten om vem som var din far,
upplysa dig om, huru världen bedömer sådana fel, som du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
