- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
71

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

överlämna er detsamma, emedan endast ni borde känna
dess innehåll. Jag anser nu rätta ögonblicket vara inne och
har därför ställt så till, att vi få vara allena. Jag är fullt
förvissad, att ni efter läsningen därav skall bliva lugnare.»
Han steg upp och fattade Sorenzas hand, tilläggande:
»Hennes sista ord innehöllo en välsignelse åt er; och ni,
stackars barn, äger alltid den trösten att ha varit en
kärleksfull och god dotter åt er fostermor, vilket gjorde, att
hon ända in i döden med ömhet tänkte på er. Bär nu er
sorg, såsom det höves en kristen, och minns, att ingenting
sker, som icke är oss gott och nyttigt.» Han avlägsnade
sig.

»Ingenting sker, som icke är oss gott och nyttigt»,
upprepade Sorenza, under det hon med tårar och kyssar höljde
brevet. »O Gud», tilläde hon med sammanknäppta händer,
»hjälp mig att bära min sorg och lär mig att även den är
nyttig! Moder, moder, ty detta var du för mig, se ned ifrån
din himmel till ditt barn och bistå mig!»

Därefter bröt hon brevet. Det innehöll vänliga och
moderliga råd samt en innerlig önskan, att hon med omsorg
skulle söka skydda sin avlidna mors minne ifrån varje
förnedrande skugga. — Brevet slutade med en vänlig
uppmaning att vara ödmjuk och tålig emot grevinnan och
greven, de enda stöd, hon numera ägde.

*



Något mer än ett år hade förgått. Det är åter maj.
I dåvarande prins Carls palats upptogos några rum av
tavelexpositioner, och dessa voro uppfyllda med folki
Framför en mindre genretavla, i första, stora rummet,
finna vi en grupp personer, bestående av ett vackert
frun-timer om några och tjugu år, en ung flicka och tre herrar.

Ett stycke ifrån dem, framför en annan tavla, stodo
tvenne herrar, vilkas ögon voro fästa på den förstnämnda
gruppen.

»Är det där barnet med långa lockarna den, som målat
La Valliére?» sade en av dem.

»Ja, just hon.»

»Då har hon väl icke målat utan hjälp?»

»Jo, det har hon.»

»Det förefaller otroligt. Själv artist vet jag, vad som
fordras för att ernå en sådan sannfärdighet i
utförandet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free