- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
83

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ack ja, det var tyvärr mitt bäst lyckade arbete.»
Sorenza suckade.

»Tyvärr?»

»Ja; emedan den är förstörd genom en olyckshändelse.»

»Vad säger ni? — Förstörd!»

»Låt oss icke tala därom; vad som varit, är icke mera.
Min tavla hör till det, som icke är.»

Ordet »serverat» förmådde Porry att bjuda Sorenza
armen, en handling, som uppväckte Idas avund; hon hade
räknat på, att den ryktbare och vackre artisten skulle
ägnat henne denna uppmärksamhet.

Middagen gick sin vanliga gång; när den äntligen var
förbi och den delen av herrarna tagit avsked, som icke voro
kvarbjudna på ett spelparti, kommo några damer, dem
majorskan bjudit på eftermiddagen, så att det skulle bliva en
utvald samling. Alla gästerna voro anlända, och man höll
just på att efter bästa förmåga förströ sig med berättelser
om ett och annat, som rörde nästan, då betjänten anmälde:

»Grevarna Eldelfeldt!» Ögonblicket därpå inträdde
Ernfrid och Arthur. När de gingo fram till värdinnan och
hälsade, viskade man runt omkring dem:

»Vad de äro vackra!» Och vackra voro de båda
ynglingarna. Sedan de fullgjort hövlighetsplikten emot
värden och värdinnan, nalkades de Sorenza.

»Huset är fullt med folk», sade Ernfrid och slog sig ned
hos henne.

»Ja, här är ju en riktig samling av vackra damer», sade
Sorenza leende.

»Varibland du likväl är den vackraste», menade Arthur
skrattande.

»Kom ihåg, att vi äro i sällskap och att du måste vara
bannlyst oss emellan. I ären grevarna Eldelfeldt och jag
mamsell Bencke.»

»Sorenza, vad skola dessa ord betyda?» Arthur såg på
henne med en sorgsen blick.

»De betyda våra mödrars vilja och heder. Inför världen
äro vi ej släkt; mins detta», sade Sorenza, och Ernfrid
till-lade :

»Det blir bestämt tråkigt. Här finns ju knappast ett
halvt dussin flickor, så man har icke några utsikter att få
taga sig en sväng.»

»Det ser jag icke något hinder för; vi hava icke mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free