- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
86

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kusinens avundsjuka. Majorskan hade räknat på, att han
skulle i första rummet vända sig till henne och icke begå en
dylik ohövlighet; men i stället att harmas på Porry, som
var den egentligen felande, blev hon ordentligt uppbragt
på Sorenza.

Några ögonblick därefter vimlade salen av valsande.
Det främsta paret utgjordes av Porry och Sorenza. Icke
ett ord växlades dem emellan under första varven. Men
då de vilade, sade Porry:

»En rätt vacker gosse, greve Eldelfeldt?»

»Ja, han är ganska vacker», svarade Sorenza och
betraktade Arthur, som i detsamma valsade förbi.

»Ni är helt intagen i hans yttre?»

»Det har jag varit från första ögonblicket jag såg
honom», svarade Sorenza helt uppriktigt, alldeles förgätande
all försiktighet i sina uttryck.

»Jag lyckönskar honom.» Porry lade sin arm om hennes
liv, och valsen fortsattes.

»Nästa tavla ni målar blir oklanderlig», sade Porry, under
det han valsade.

»Varför tror ni det?»

»Därför att ni är kär.»

»Jag?» Sorenza såg helt förvånad upp på honom.
Hennes min uttryckte den högsta grad av överraskning.

»Jag hade orätt att säga är; — jag borde ha sagt —
håller på att bliva.»

»I vem?»

»I den där ynglingen, vars hjärta ni vunnit.»

»I greve Ernfrid!» Sorenza skrattade.

»Ni skrattar!»

»Min Gud, ja! — Det var så löjligt!»

»Och varuti låg det löjliga?»

»I det omöjliga.» Åter skrattade Sorenza.

»Omöjliga! Förklara mig det.»

Sorenza rodnade. Nu först insåg hon, att hennes
uttryck varit obetänksamma, och detta framkallade en icke
ringa grad av bryderi. Vid sjutton år har man icke så lätt
att finna sig för att rätta en begången oförsiktighet.
Under tiden hade Porry uppmärksamt betraktat hennes om
förlägenhet alltför tydligt talande ansikte.

»Ni har svårt att förklara den där omöjligheten?»

»Alldeles icke; men jag vet ej varför jag skulle göra det,
isynnerhet för er.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free