Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska en annan kvinna, skall jag likväl aldrig med henne
bliva lycklig utan känna en tomhet, en saknad den ingenting
skall förmå fylla. Inom mig kommer alltid en röst att viska:
9det är icke honV. Och jag skall då för hela återstoden av
mitt liv förtäras av längtan efter er. Jag vill icke påstå, att
ni erfarit detsamma för mig; men jag tror det. — Ni
känner en dunkel aning, att jag på något sätt kommer att
ingripa i ert liv.»
»Det är sant», svarade Sorenza; »jag har erfarit en sådan
oförklarlig bävan vid er åsyn, liksom ni medförde något
sorgligt förebud för framtiden. Ni förefaller mig som en
fara, den jag borde undfly. Detta var mitt första intryck,
då jag såg er. Kanske var det detta som gjorde, att edra
ord, då ni talade om ... om ... mina känslor, sårade mig.»
»Jag hade likväl trott, att jag ingav er förtroende; att ni
kände er dragen till mig.»
»Såsom konstnär — ja. Där tror jag på er och beundrar
er överlägsenhet.»
»Såsom man?»
»Fruktar jag er.»
Här avbrötos de av Ernfrid, som kom fram till Sorenza,
sägande:
»Får jag anhålla om denna vals?»
Sorenza reste sig genast och flög bort i dansens virvel.
Porry satt kvar och blickade efter henne med tankfull
uppsyn. Han hade alldeles glömt allt, vad konvenansen av
honom fordrade, och fara hade varit, att vår konstnär blivit
kvarsittande där under hela valsen, om icke frasandet av en
sidenklänning strax bredvid förmått honom att vända
blicken från Sorenza och se, vilken det var, som nästan
vidrörde honom med sina kläder. Det var majorskan Ida
Grii-ner. Hennes ögon voro häftade på Porry, i det hon
passerade honom och gick in i salongen. Det var ett något i
blicken, som upplyste Nils, att han försyndat sig emot
värdinnan, varför han genast reste sig upp, därvid tänkande:
»Om jag nu icke uppvaktar den där vackra damen med
några smickrande fraser, så blir hon min ovän; i synnerhet
som jag före min resa till utlandet var artig och
uppmärksam emot henne, för vilket hon alldeles icke visade sig
otacksam. Människorna äro bra löjliga. Så till exempel
intresserar fru Griiner mig icke det ringaste. Jag skulle
knappast kasta en blick eller en tanke på henne, om det ej vore
för Sorenzas skull. — Sorenza», upprepade han, och ideer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
