Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faders hus. I tankarna anklagade hon sina föräldrar, för
det de givit henne livet.
Vad ont hade hon väl gjort? Intet! Och ändå
drabbades hon av oförtjänt förakt. Huru fjäsade och uppburna
voro icke faderns lagliga arvingar; huru log icke livets
lycka emot dem; och voro väl de genom sina själsgåvor
mera berättigade därtill än hon? Sorenza erfor en inre
förbittring över sin tillvaro. Hon kände djupt, att hon
stod fullkomligt ensam i världen.
»Ack, du min goda, goda moster», tänkte hon, »varför
gick du ifrån ditt stackars barn?»
»God dag, mamsell Bencke!» ljöd en röst bredvid henne.
Det var Porry. Sorenza hälsade med en stum böjning på
huvudet.
»Så tankfull och sorgsen; har något nytt olycksöde
drabbat någon af edra tavlor?»
»Åh nej. Dylika motgångar äro sådana, som kunna
repareras.»
»Har ni haft någon, som icke kan gottgöras?»
»Ja, sannerligen.» Sorenza log bittert och tänkte: »Att
jag blivit född, lär svårligen kunna ändras.»
Porry gick en stund tigande vid hennes sida.
»Där hemma har man undrat på, att ni ej varit synlig»,
började Sorenza.
»Man. Vilka innefattas i det ordet?»
»Min kusin och hennes man.»
»Det vill säga — icke ni?»
»Jag har tänkt, vad de andra högt uttalat.»
»Tack! När ämnar herrskapet Griiners flytta till
Rosensvik?»
»Om en vecka är det sagdt.»
»I afton skall jag ha äran avlägga ett besök.» Han avtog
hatten. »Hälsa mig då med ett vänligt leende», tilläde han.
Sorenzas tankegång hade erhållit en annan vändning, och
då hon gick uppför trappan till ateljén, grubblade hon
mycket över Porrys besynnerliga sätt emot henne.
»Kanske jag bör iakttaga mera värdighet», tänkte hon;
»men det är något så tilldragande i hans sätt och därjämte
är han så vacker. Herre Gud, icke får jag sysselsätta mig
med, huru han ser ut, när han emot mig är annorlunda, än
han borde vara.»
Hon trädde nu in i ateljén, avtog hatten och ordnade
därefter sina penslar och färger, fortsättande i tankarna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
