Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Borde vara? Ja, men huru borde han vara emot mig?
Mera aktningsfull och mindre förtrolig. Nej, det vore
odrägligt. Bättre som det är. Nu givas ögonblick, då jag
känner mig riktigt lycklig i hans sällskap, men andra åter,
då jag med verklig förskräckelse tänker på ...»
»Greven önskar tala med mamsell», ljöd betjänstens röst
ifrån dörren.
Med en förkänsla av något obehag hörsammade Sorenza
kallelsen. Inkommen i faderns kabinett, fann hon Ernfrid,
Arthur och Jenny där. Greven satt i en emma och rökte.
Han nickade kallt åt Sorenza.
»Jag har låtit kalla dig, därför att jag har något att säga
så väl mina barn som dig. Som ni veten, reser jag för min
hälsa till Egypten. Jag skall således på en längre tid leva
skild från hemmet. Grevinnan och Jenny fara till Ems.
Arthur skall såsom sjökadett ut på sin första expedition.
Ernfrid med sin guvernör stannar hemma. Innan vi
således begiva oss till skilda trakter, har jag velat meddela er
min vilja med avseende på Sorenza, och jag fordrar, att ni
nogsamt ihågkommer den. Jag erkänner, att det av mig var
ett stort fel, då jag tillät mina barn umgås förtroligt med
henne; och just i känslan härav är det, som jag går att
rätta detta Hädanefter hava ni med henne ingenting att
göra. Hon är för er en fullkomligt främmande person.
Märk, vad jag säger, hon är er faders skyddsling och
ingenting vidare. Edra och hennes vägar äro skilda och böra
aldrig mera sammanstöta. Ni äro för henne greve
Eldel-feldts barn, hon mamsell Bencke. Ha ni förstått mig?»
»Fullkomligt», svarade Ernfrid. Arthur stod orörlig och
stödd emot kaminen.
»Vad dig, Sorenza, vidkommer», återtog greven, »så är
min önskan, att du må lägga mina ord på minnet, på det du
i en framtid icke må uppdraga dylika paralleller, som du
hittills gjort, eller uttala anspråk, som du varit barnslig nog
att hysa och vilka äro obehöriga. Din plikt är att glömma,
det något blodsband finnes mellan dig och mig; varje
anspelning därpå är en skymf fqr dem, som skänkt dig livet, och
något rätt kränkande för mina barn, vilka äga anspråk att
vid det stolta namn jag lämnar dem icke skall låda någon
fläck. Aktningen för deras mor gör, att jag av dig fordrar,
det du behärskar din fåfänga och icke låter folk förstå, det
du är besläktad med mig. En dylik släktskap gäller icke
inför lagen, och moralen bjuder, att vi förtiga den. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
