Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är din beskyddare och mina barn för dig främmande
personer. Den förtrolighet, med vilken ni hittills umgåtts, är
med i dag upphörd. Förstår du?»
»Ja», viskade Sorenza dödsblek.
»Särskilt önskar jag, att den stolthet, som ligger i din
karaktär och vilken varit en passande egenskap, om ödet
ställt dig på en annan plats i livet, må av dig motarbetas;
ty i din ställning är ödmjukheten mera värd. Du äger
varken namn, rang eller börd att yvas över. Naturen har
givit dig ett artistiskt anlag; för denna gåva bör du helt
anspråkslöst tacka Gud. Med flärdlöshet och anspråsklöshet
skola dessa gåvor en dag skänka dig, vad du nu saknar,
namn och anseende. Med stolthet och högmod skall du
endast uppväcka avund, och för att kunna skada dig, skall
man fråga: vem är hon? Svaret på frågan skall du
undvika att framställa. Hädanefter skall du stå under professor
E—s förmynderskap. Det vill säga, han skall vaka över
din undervisning och dina behov i min frånvaro. Under
sommaren får du behålla denna din ateljé, till hösten skall
jag arrangera på annat sätt. Du skall stanna i din kusins
hus, så framt hon vill hava dig kvar; i annat fall sörjer
professor E— för dig. Var helst ditt hem må bliva,
förbjuder jag formligen mina söner att under någon
förevändning söka komma i umgänge där. Nu får du avlägsna dig.»
Greven räckte ut handen åt Sorenza.
Den stolta flickans blod gick i så häftiga vågor, att hon
icke kunde befalla över de upprörda känslorna. Hon
fattade icke, än mindre kysste den framräckta handen. Hon
gjorde blott en djup nigning för greven och skyndade ut.
Kommen utanför dörren, nästan sprang hon genom rummen,
som lågo emellan kabinettet och ateljén. Inkommen i den
senare reglade hon dörren, varefter hon en lång stund blev
stående med armarna i kors över det flämtande bröstet,
liksom hon på detta sätt sökt tillbakahålla utbrottet av den
storm, som rasade inom henne. Slutligen arbetade sig fram
en kvalfull suck. Hon gömde ansiktet i händerna och utbröt
i snyftningar.
»Var ödmjuk och undergiven», upprepade hennes mildare
känsla. »O, min Gud, kan jag väl vara det!» utropade den
kränkta stoltheten. »Nej och tusen gånger nej !» Hon
tryckte de knutna händerna mot tinningarna.
En knackning på dörren och grevens tillsägelse, att hon
skulle öppna, hejdade det vilda utbrottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
