- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
103

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan ni sagt till mina syskon: ’denna flicka är för er en

främling’, kastar ni mig ensam ut i världen, utan att äga
en enda varelse, som älskar mig, blott medförande dessa ord
av min far; ’din plikt är att glömma det blodsband, som
finnes emellan dig och mig’; och det är ni, som slutligen
säger: ’Du äger varken namn, rang eller börd!’ Att j ag

icke äger något av allt detta, vem rår därför, ni eller jag?
O, fanns det då icke en enda känsla i ert bröst, som bjöd
förbarmande med mig, som ni givit livet, men frånryckt
både namn och släkt. Gavs det då icke en enda röst i er
själ, som talade om försköning, då ni inför dessa stolta barn
gick att trampa mig i stoftet och emellan dem och mig
uppresa högmodets skiljemur! Säg mig, då ni icke kunde
älska, icke giva mig ett barns rättigheter, varför fick jag
icke leva långt skild från er och er släkt? Ni har förgiftat
mitt unga hjärta genom denna vådliga lek med detsamma,
och bittra bliva mina känslor, elaka mina tankar, då
namnet Eldelfeldt når mina öron! Må Gud förlåta er! Ni har
gjort mig mycket ont.» Sorenza tystnade, kvävd av
snyft-ningar.

Greven betraktade sin dotter under en lång stund.
Därefter lämnade han tigande rummet. Den stolte mannens
förnuft gav henne rätt; hans högmod kände sig däremot
dödligt sårat. Då dörren efter honom tillslöts, såg Sorenza
upp och utropade förtvivlad:

»Borta!» Hon störtade efter honom; men då hon
öppnade dörren, sköt greven henne tillbaka med de orden:

»Du och jag hava talats vid för sista gången.»

»Av förbarmande, ett enda vänligt ord; jag vet ju icke,
vad jag sagt», bad Sorenza och ville fatta hans hand.

»Jag har förlåtit dig. Farväl!» Dörren tillslöts och låstes
i dubbelt lås.

*



Då Sorenza följande morgon med tungt hjärta vandrade
uppför trappan till ateljén, hade hon fast beslutat att icke
lämna sin faders hem, förrän hon lyckats blidka honom.
Hon kunde och ville ej tro, det greven haft verkligt allvar
med sina ord: »vi ha talats vid för sista gången». Nej, det
var ett uttryck av vrede, framkallat av hennes djärvhet.
Han kunde icke vara så hård och vägra henne att få av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free