Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och iklädd den utsöktaste toalett. När Sorenza på
eftermiddagen kom ned i paviljongen, utropade Ida:
»Kära Sorenza, du får lov att kläda om dig. Jag
väntar främmande.»
»Överflödigt», menade majoren. »Sorenza är bra, som
hon är. Vid hennes ålder behöver man icke granna
kläder för att vara älskvärd.»
»Vill du därmed säga, att man vid mina har behov av
toalettens hjälp?» Idas ansikte höll på att förlora sitt glada
och leende uttryck.
»Alldeles icke; men du är fru och skall representera,
något, som en ung flicka är befriad från.»
Majoren, en äkta man av det förälskade slaget, ansåg sin
hustru såsom ett mönster, utrustad med alla de
fullkomligheter hon saknade. Han kysste alltså Idas hand och tilläde
några ord om hennes skönhet och älskvärdhet.
»Vad kommer det för främmande?» frågade Sorenza
likgiltigt och blickade tankfullt över till Alnäs, som syntes
från paviljongen. Hon visste icke, att Porry anlänt dit.
»Din beundrare Porry och brukspatron Sturm, för att
icke tala om alla fruarna», svarade majoren.
»Vem har sagt, att Porry är Sorenzas beundrare?» inföll
Ida harmfullt.
»Min egna ögon, min ängel.»
Sorenza böjde sig rodnande ned över sitt arbete och sydde
med förtvivlad fart. På tvenne veckor hade hon icke sett
Porry. Under denna tid hade behovet att träffa honom så
tillväxt, att hon riktigt lidit av sin längtan. Hon skulle nu
få den tillfredsställd, och likväl föreföll det henne svårt,
att så där inför främmande återse honom. Hon var så
försjunken i dessa tankar, att hon icke gav akt på Idas
misshumör över majorens yttrande. Några främmandes
ankomst återförde henne dock snart till den yttre världen.
Dessa hade icke förr hunnit taga plats, än Porry och
brukspatronen inträdde. Sedan presentationen var gjord,
slog den senare sig ned hos värdinnan, och Porry gick
direkt fram till Sorenza. Han satte sig bredvid henne med
orden:
»Det förefaller mig som en hel evighet, sedan jag fick
glädjas av er åsyn. Har ni under den tid, som flytt, någon
gång tänkt på vännen?»
»Det har jag», svarade Sorenza och såg upp till honom.
Hon förvånades över, att hon icke det minsta kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
