Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad svarade väl Sorenza? Sommarvinden lyssnade
därpå, och endast den och Nils uppfångade orden.
Ord om kärlek, dem tvenne älskande utbyta, äro för
andra i högsta grad fadda, därför låta vi västan bortföra dem
på sina vingar.
*
Följande morgon vilja vi som hastigast avlägga ett besök
på Alnäs. Strålande hade solen uppstigit på den molnfria
himmeln och utsållade ett hav av guld över Mälarens
kristallklara yta. Icke den minsta fläkt rörde löven eller
avkylde den brännande glöd, med vilken dagens drottning
famnade jorden.
På Alnäs’ balkong var ett prydligt frukostbord dukat,
och i en av de små sofforna därstädes finna vi brukspatron
Sturm, hållande en tidning i handen. Hans ögon voro
likväl icke fästa på den, utan irrade tankfullt ut i rymden.
Hela hans utseende utvisade, att hans själ var sysselsatt
med något för honom misshagligt. Han liknade en
fältherre, vilken förlorat en batalj, men uttänker planen till en
ny, den han föresatt sig att vinna. Han stördes dock snart
av Porry, som trädde ut på balkongen. Den unge mannens
ansikte lyste av inre tillfredsställelse, och uttrycket i hans
röst, då han hälsade, var glatt och klangfullt. Det liknade
ett eko av vad han inom sig gömde utav lycka och fröjd.
Vid hans hjärtliga morgonhälsning blevo brukspatronens
anletsdrag skarpare, och han sände en genomborrande blick
på Nils, liksom han med den velat säga, »Din lycka skall
jag snart förstöra.»
Sedan man under måltiden talat om dagens nyheter och
likgiltiga ämnen, yttrade brukspatronen:
»Majorskan Griiner är ett ganska intagande och vackert
fruntimmer; det är sannerligen obegripligt, min käre Nils,
att du icke förälskat dig i henne, i synnerhet som hon
alldeles icke är likgiltig för din person, utan följer dig med
sina ögon, liksom hon vore rädd att förlora dig ur sikte.»
»Högst smickrande för mig», svarade Nils vårdslöst och
tilläde med ett lätt skratt: »Jag har, tyvärr, länge nog
märkt, att hon utsett mig till sitt offer, men jag kan icke
hava den äran att bliva det.»
»Hon är likväl en kvinna, skapad att sätta en mans blod
i låga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0118.html
