Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon erhöll Ida en liten biljett av
nedanstående innehåll:
Till dess din man hunnit skaffa mig ett hem,
måste jag beklagligtvis kvarstanna i ditt; men
anhåller, det du under denna tid ville bespara både mig och
dig ett sammanträffande. Jag skall icke lämna mitt
rum.
Du hade i går min heder, mitt rättfärdigande och
min lycka i dina händer, och du ägde icke ett ord till
min förmån. Må Gud förlåta dig! I detta
ögonblick är det mig omöjligt att göra det.
Sorenza
Ida erfor något liknande ånger över sitt handlingssätt,
men blott för ett ögonblick; ty avunden och svartsjukan
behärskade henne, så att hon hellre underkastade sig vad
som helst än att med ett ord befrämja Sorenzas och Porrys
förening.
Porry stod på Alnäs’ balkong och betraktade tankfullt
utsikten, under det Sturm läste högt ur en tidning.
Morgonsolen kastade sina strålar på det daggiga gräset,
liksom den med dem ville bortkyssa jordens tårar.
»Jag kan gå ed uppå, att du icke hört ett ord av allt,
vad jag läst», yttrade brukspatronen och såg på kusinen.
»Däruti har du rätt; det är fåfängt att för ögonblicket
söka intressera mig för striderna i Europa. Jag har fullt
upp med dem, som försiggå i mitt eget inre.»
»Det kan man säga är att vara förhäxad. Om flickan är
dig så kär, så tycker jag det enklaste vore att glömma det
förflutna och gifta dig med henne å tout prix.»
»Det förflutna», upprepade Porry, »men finnes då
verkligen i det förflutna något brottsligt?»
»Ha, ha, ha, du tror således helt enfaldeligen, att en
rik ädling av ren barmhärtighet gör, vad Eldelfeldt gjort
för flickan? Du tror, att denna barmhärtighet går så
långt, att han, trots sin hustrus ovilja, tager sitt fosterbarn
i huset; och slutligen tror du, att flickan av idel
tacksamhet tager hans död så djupt, att hon nära nog tillsatt livet?
Antingen skall man vara ett barn eller ett dumhuvud
för att tro något dylikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
