Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbluffad. Han fattade hennes hand, tilläggande: »Du
har varit mycket sjuk, kom och sätt dig.»
Med en kall rörelse drog hon undan handen.
»Bespara mig förödmjukelsen av ert medlidande, greve;
jag behöver det icke och har aldrig sökt det. Låt oss
övergå till vad ni har att säga mig.»
»Vad jag har att säga, skall bedröva dig.» Ernfrid, den
eljest hårdhjärtade, kände en viss grad av medlidande för
Sorenza. Han saknade mod att för henne upprepa
moderns ord.
»Möjligt», svarade Sorenza. »Detta blir likväl något,
som stannar emellan Gud och mig. Vilken hälsning
skickar mig grevinnan. Säkert någon, som vittnar om
deltagande för den dödes övergivna dotter.»
Ett ögonblick betraktade Ernfrid Sorenza med
deltagande, sedan sade han helt tvärt:
»Må vem som behagar framföra min mors uppdrag, jag
gör det icke.»
»Skulle Ernfrid Eldelfeldt sakna mod att tillfoga mig
en smärta, så låt detta lugna er: jag skall icke låta förkrossa
mig av grevinnans ord.»
I »Förstår Sorenza icke, att jag djupt och livligt känner
all den orättvisa, som blivit begången emot dig; varför då
dessa ord för att uppreta mig.»
»Greve, jag väntar på vad ni har att meddela mig.»
»Vad jag hade att säga dig, har jag glömt, och numera
skola dessa ord varken genom mig eller någon annan bliva
framförda till dig, skulle jag än nödgas tvinga min mor att
återtaga dem.»
»Det skall du slippa, mamma kan nog själv säga
Sorenza, vad som är hennes vilja», utropade Jenny. Sorenza
vände blicken på den inträdande. Framför henne stod
grevinnan och Jenny. Vid denna anblick kände Sorenza en
rysning genomila hela sin varelse; och ehuru mycket mod
hon än sökt intala sig emot de förödmjukelser, hon av
Ernfrid väntade, kände hon sig likväl svikta vid åsynen av
dessa fiender, vilka nu skulle låta gå ut över henne all den
ovilja de hyst. De behövde icke mera lägga några band
på den. Blott ett ögonblick ryggade hon tillbaka vid tanken
därpå; ty i det nästa hade hennes naturliga motståndsbegär
vaknat. Hon fäste blicken med stolthet på Jenny,
sägande :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
