Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yngste av de oväntade gästerna, en ung man om några och
tjugu år, skyndade fram till grevinnan, sägande:
»Tillgiv mig, fru grevinna, att jag vågar anhålla om en
upplysning rörande det där fruntimret.» Han pekade på
Sorenza. »Är hon greve Eldelfeldts dotter?»
»Om hon det vore, min herre, då bar hon även hans
namn», svarade grevinnan högdraget.
»Hon är således icke alls besläktad med honom?»
»Nej, min herre, icke alls; men vartill dessa frågor?»
»De skola snart förklara sig. Mitt namn är Bencke.
Jag är groshandlar Benckes och Amalia Bills son.» Vid
dessa ord ryckte det till i grevinnans ögonbryn.
»Mam-selln här», han pekade åter på Sorenza, »har givit sig ut
för att vara en dotter till min mor. Mina föräldrar hade
blott ett barn. Man har velat inbilla mig, det min mor stått
i någon ömmare förbindelse till greve Eldelfeldt och att
detta varit orsaken, att mamsell kallar sig Bencke; ett
namn, vartill hon alldeles icke äger rätt.»
»Min herre, jag känner icke er mor», sade grevinnan;
»allt vad jag vet, är, att mamselln icke är besläktad med min
avlidne man.»
»I så fall återstår blott för mig att förklara, det jag
frånkänner mamsell all rätt att bära namnet Bencke.» Den
unge mannen avlägsnade sig med en bugning för
grevinnan.
»Jag trodde mig ha haft nog av skandal, utan att detta
uppträde behövde äga rum, sista dagen ni uppehöll er
under mitt tak», utropade grevinnan och skyndade ut ur
rummet, åtföljd av Jenny.
Sorenza stod som förstenad. Blicken hade stannat på
en av dem, som åtföljde Bencke. Det var Porry. I hans
ansikte läste hon ett så omisskänneligt uttryck av förakt,
att hon slutligen tillslöt ögonen för att slippa se det. Då
grevinnan lämnade ateljén, sade Porry.
»Farväl, mamsell Bencke, må Gud förlåta er, att ni
bedrog mig.» Han öppnade dörren och försvann genom
den.
Med ett uttryck av förtvivlan och vrede störtade
Sorenza fram till Ernfrid och utropade:
»Du, som är son av en svensk ädling, du har kunnat
höra, att man så behandlar en oskyldig, utan att höja din
röst till hennes rättfärdigande. Gå, och bespara mig plågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
