Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av er åsyn, greve Eldelfeldt. Jag kunde eljest komma att
säga ord, dem jag icke vill nedlåta mig att uttala.»
Ernfrids eget medvetande anklagade honom, och då
lättaste sättet att undgå förödmjukelsen av sitt föga
ädelmodiga handlingssätt var att avlägsna sig, valde han detta.
När dörren tillslöts efter honom, kastade sig Sorenza på
knä, oförmögen att längre hålla sig uppe. Hon mumlade
med ett uttryck av sönderslitande smärta:
»O, Jesus Kristus, huru olycklig och övergiven är jag
icke!»
»Ni är icke övergiven, ni äger en vän, som vill vara
«r i faders ställe, om ni vill anförtro er åt honom.»
Sorenza hade icke givit akt uppå, att hon ej var allena.
Vid detta tilltal spratt hon till och såg upp. Brukspatron
Sturm stod framför henne, med ett så milt och deltagande
uttryck i sina livliga ögon, att den unga flickan erfor
något, liknande en stråle av hopp, vid åsynen därav;
isynnerhet som denne man, med sina gråsprängda lockar, icke
gärna hos en ung, oerfaren flicka kunde väcka några
farhågor.
»Ni är», sade brukspatronen med rörelse, »utan namn,
utan släkt, utan vänner, utan skydd och utan hem. Låt
mig först förskaffa eder det sistnämnda hos en av eder
okänd anförvant, som bor långt härifrån, och jag lovar
vid heder och tro, att ni sedan skall få allt, vad ni nu
saknar.»
Sorenza sprang upp, fattade en av brukspatronens händer
med de orden:
»O, för mig långt, långt bort från dessa människor, och
jag skall hela mitt liv ägna er min tacksamhet. Jag
förtjänar icke allt detta förakt, jag är fullkomligt oskyldig.»
»Jag vet det. Bencke är er mors son och greve Ernfrid
er fars son. Båda veta detta, och därför avsky de er.
Stackars barn, så ung och så olycklig. Hädanefter skall ni
i mig äga en beskyddare.»
»Gud välsigne er», stammade Sorenza och räckte
brukspatronen handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
