Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var greve Hjelm, att han tillhörde en familj, vars
medlemmar utmärkt sig, och att han på grund därav borde åtnjuta
allmänt anseende. — ’Att han själv ägde förpliktelser emot
andra, att detta stora namn förband honom att på ädelt
sätt utmärka sig, var något han alldeles icke förstod. Hans
rang och förmögenhet skulle bereda honom en lysande bana
och göra, att han blev omtyckt.
Fadern och modern voro de enda varelser han vördade.
Detta hindrade honom likväl icke att tycka, det faderns
åsikter om en ädlings plikter voro i högsta grad föråldrade.
»Mitt namn är Hjelm», brukade Mauritz tänka, »och jag
undrar just, vem som skulle kunna upphäva sig till domare
över mina handlingar. Kanske pöbeln, som jag föraktar,
eller mina jämlikar, vilka hylla samma åsikter som jag?»
Greve Axel hade ämnat sonen för den civila banan. Men
det upptäcktes snart, att unge greven saknade all håg för
studier. Allt nog, han sändes till Karlberg. Där fick den
högvälborne ynglingen med förvåning erfara, att man
alldeles icke gjorde något avseende på, att han hade ett
lysande namn, utan att hans grevliga lekamen underkastades
samma grundliga uppfostringsmetod av kamraterna som
trots någon ofrälse och kanske att Mauritz fick mera stryk
än någon annan, just därför att han var högmodig.
Dessutom måste han lyda befälet, oavsett om medlemmarna
därav voro ädlingar eller icke. Summan härav blev, att Mauritz
gjorde en slät figur vid krigsakademien och att han kände
sig lycklig, då han såsom välbeställd löjtnant lämnade
densamma.
Ebba, hans syster, några år yngre, hade däremot i arv
efter föräldrarna erhållit deras goda egenskaper. Såsom
barn livlig, glad och energisk, på en gång mild och
kraftfull, blev hon sina föräldrars ögonsten, vars alla önskningar
skulle tillfredsställas. Hon hade uppvuxit på Bro utan att
någonsin besöka huvudstaden, fri och glad som en fågel i
skogen. Hennes undervisning sköttes med särdeles omsorg
av en utmärkt lärarinna och några förskrivna lärare i språk
och musik, så att Ebba till sin bildning, hjärtats godhet och
karaktär verkligen var en ädlings dotter.
Från barnaåren älskade hon stark kroppsrörelse, och då
de svaga föräldrarna aldrig lade något tvång på henne, hade
hon även fått tillfredsställa denna böjelse. Ebba kunde både
rida, köra, åka skridskor och simma. Hon var outtröttlig,
då det gällde att till fots färdas långa vägar eller i en båt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
