Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag icke tycker om, att man förändrar planer. I det
obetydliga så väl som i det stora böra vi alltid iakttaga
konsekvens», sade greven.
Mauritz gjorde en böjning med huvudet, liksom han
därvid velat säga, att han kände faderns åsikter. När greven
tystnade, yttrade han:
»Jag var också fast besluten att avlägga min
skyldighets-visit hos baronens, då jag for hemifrån; men knappt hade
jag hunnit förbi byn, när jag får höra ett vilt skällande och
strax därpå ett häftigt skrik. Jag befallde kusken hålla och
vände mig dit, därifrån oljudet kom. Vad får jag se? Ett
ungt, välklätt fruntimmer, som anfölls av en stor hund,
vilken, såsom det syntes, slitit sig lös, emedan kedjan släpade
efter honom. Jag kastade mig genast ur åkdonet och,
biträdd av min betjänt, lyckades jag befria den okända från
det ilskna djuret, men efter slutad batalj med hunden
finner jag damen så illa biten i benet, att hon av smärta var
nära att svimma. Vad var att göra? Hon hade sitt hem
i prostgården. Jag lyfte henne upp i min vagn och förde
henne dit. Mitt åkdon sändes sedan för att avhämta
doktorn, och jag själv avvaktade hans återkomst uppe hos
prosten, medan prostinnan fick fullt upp att sköta med den av
hunden så illa handterade skönheten. Så fort doktorn
undersökt skadorna och jag fått veta resultatet däraf, tog jag
avsked och återvände hem. Färden till baronens blev
således overkställbar.»
»Som var naturligt; men jag hoppas, att den unga
flickans skador ej äro farliga», sade gamle greven.
»Doktorn förklarade, att de voro mera plågsamma»,
svarade Mauritz.
»Men huru hade hunden kommit lös?» utropade
grevinnan.
»Det är något, jag icke kan upplysa om. Min kusk
påstod, att han sett den komma rusande ut från ett av de
sista husen i byn och kasta sig över den unga flickan, som
promenerade vid sidan av vägen.»
»Stackars Magda», sade Ebba. »I morgon måste jag till
prostgården för att höra, huru det är med henne.»
»Ja, mitt barn, det är något, som du icke får försumma.»
Greven och grevinnan stego upp och gingo att spela ecarté.
Mauritz och Ebba blevo allena kvar vid divansbordet.
Löjtnanten förblev tyst och blickade tankfullt framför sig;
slutligen yttrade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
