Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Magda, vem är Magda? När jag var hemma sist, kan
jag ej påminna mig hava hört talas om henne.»
»Sade ej prosten dig, att det var hans släkting?»
»Nej! Han endast tackade mig för mitt bistånd.»
»Nå, då får jag upplysa dig, att Magda är besläktad med
prostens bror och har sedan fyra å fem månader varit i
prostgården.»
»Släkt med prosten, således icke av familj», sade
Mauritz. »Man skulle likväl varit frestad att tro det, då man
såg hennes ansikte. Dragen voro fina och nobla.»
»Kan icke prostens släkting få lov att hava fina och nobla
ansiktsdrag?» frågade Ebba leende.
»Gärna för mig; men det är i högsta grad sällsynt hos
dylika personer.» Löjtnanten reste sig och gick fram till
spegeln: »Det yttre förädlas med blodet och därför är det
inom adelsklassen du finner de ädlaste ansikten. Det
hindrar likväl icke, att den där flickan hade ett ganska
intressant utseende. Hurudan är hon för övrigt?»
»Besynnerlig, otillgänglig, kall och stolt. Man söker
förgäves att närma sig henne. Hon liksom avvisar varj e
sådant bemödande.»
»Stolt, varöver är hon då stolt? Har hon pengar?»
»Det känner jag icke; men då man någon gång kan
förmå henne tala, röjer hon en ovanlig bildning. Hon har
vistats utrikes ett par år.»
»Verkligen! Det är väl över den där stora bildningen,
hon anser sig böra vara stolt; vilken löjlighet!»
»Varför det?» inföll Ebba. »Bildning och odlat förstånd
äro väl sådana egenskaper, varöver en var kan känna
tillfredsställelse. Dem hava vi själva förvärvat oss, och
således äga de ett värde, som ej är lånat av andra.»
»Fullkomligt sant, i synnerhet om man, som mamsell
Magda, ej äger något annat att högmodas över.» Mauritz
kråmade sig framför spegeln.
Ebba såg på honom med ett leende fullt av medömkan.
Hon höjde på axlarna och sade skrattande:
»Och den som icke äger bildningens företräden han är,
i likhet med dig, stolt över ett ärvt namn.»
»Ebba, skall du nu åter börja den där gamla visan, som
synes mig högst opassande», utropade Mauritz med hetta.
»Du vill väl icke uppdraga någon jämförelse mellan den,
som tillhör en högre samhällsställning, och den, som leder
sitt ursprung från folket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
