Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi hava lämnat Ebba allt för länge vid grinden, och
därför skynda vi nu att ledsaga henne in i prostens stora
och ljusa sal. Där stod dukat ett prydligt kaffe- och
frukostbord. I samma ögonblick Ebba öppnade dörren från
förstugan, kom prostinnan in från vardagskammaren, hållande i
handen en gräddskål med den ypperligaste grädde.
»Det säger jag dig, Stina, att...»
»Vad ser jag! Fröken Hjelm!» utropade prostinnan och
— pang! där låg gräddkannan med sitt innehåll i golvet.
Prostinnan hade i överraskningen av att se Ebba stå
innanför dörren släppt det hon hade i handen.
»Så jag skrämde prostinnan», sade Ebba och kunde
omöjligt tillbakahålla ett leende, så ofantligt rolig såg prostinnan
ut, oupphörligt nigande och trampande i den sköna grädden,
medan hon höll sitt lilla tal om överraskning, glad
förvåning, huru smickrad hon var av besöket, huru drumligt hon
själv bar sig åt, huru ofantligt, obeskrivligt god och
nedlåtande fröken var, som så där på morgonkvisten tittade in i
prostgården. Därefter ropades Stina in för att befria både
prostinnan och golvet från den utspillda läckerheten, och
fröken fördes äntligen in i förmaket. Efter allt detta
kunde Ebba få framföra sitt ärende.
»Jag önskade få tala vid mamsell Auren», sade hon. »Vi
ämna giva en pjäs på mammas födelsedag, den 27 december,
och jag tänkte bedja mamsell Auren vara god övertaga en
roll.»
»Det kan väl aldrig komma i fråga annat, än att Magda
skall känna sig lika villig som skyldig att uppfylla frökens
önskan och vara smickrad av den utmärkta godheten att
tänka på henne, en fattig flicka. Det är då en riktig ära,
som vederfares henne. Jag skall gå och säga till, att
fröken vill tala vid Magda.»
Prostinnan neg och försvann därefter genom dörren.
Några minuter senare inträdde Magda, en smärt och
högväxt flicka med ett stolt och vackert ansikte.
»Hon ser allt utom smickrad ut», tänkte Ebba. Sedan
Magda artigt, men kallt hälsat, kom Ebba fram med sitt
förslag. Hon lade sina ord så förbindligt och talade med
en så oförställd vänlighet, att Magda såg helt besvärad ut.
Det var icke någon lätt sak att säga nej, då Ebba kom fram
med en önskan eller begäran. Magda hann likväl icke svara
något, ty prostinnan kom in i detsamma, åtföljd av Stina,
som bar en bricka med kaffe och allt möjligt rart av rån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
