Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Därom sade hon inte ett ord.»
»Verkligen! Då kunna vi räkna på prostinnans snart
inträffande resa till en bättre värld. För mig var hon själva
vänligheten, då hon ordade om, vilken härlig gosse hennes
systerson var — ett helgon i löjtnantsuniform; allt detta
på det han skall bliva bjuden hit.»
»När träffade du prostinnan?» frågade Ebba med den
oskyldigaste min i världen.
»Åh, jag tittade in i prostgården, när jag promenerade
på förmiddagen.»
»Det vill säga, att dina promenader alltid gå förbi
prostgården?»
»Mamsell Auren», anmälde betjänten, som öppnade
dörren för Magda.
Hälsningen på Mauritz var nästan högdragen, den på
Ebba förbindlig. Sedan de unga tre druckit kaffe och
pratat litet av varje, tillbjöd sig Mauritz, som suttit tyst och
betraktat Magda, att läsa upp pjäsen. Vi kunna försäkra,
att vår löjtnant gjorde sitt bästa för att läsa väl — om det
ej lyckades, så var felet ej hans. Därefter skulle Magda
välja, vilken roll hon önskade spela, änkan eller
svärmo-dern.
»Om det gör fröken sak samma, så väljer jag änkan»,
sade hon.
En stund senare inträdde hon i stora sällskapsrummet.
Grevinnan hälsade Magda med denna utsökta artighet,
bakom vilken aristokraten, ehuru förgäves, söker dölja en viss
nedlåtenhet.
Det var första gången Magda besökte det grevliga
hemmet. Varje gång prostens varit ditbjudna, hade Magda
haft förhinder. Man hade förundrat sig över denna envisa
vägran att följa med till Bro, och grevinnan hade slutligen
kommit till den övertygelsen, att Magda troligen icke hade
nog sällskapsvana att våga uppträda i en dylik krets; hon
blev därför i högsta grad överraskad, då hon fick se den
säkerhet, med vilken Magda förde sig. Den stolta hållningen,
den kalla, likgiltiga blicken, allt sade grevinnan, att Magda
alldeles icke erkände, att mellan henne och greve Hjelms
dotter fanns någon skillnad och att hon var fullkomligt van
att röra sig inom vilken sällskapskrets som helst. Magda
talade i allmänhet icke mycket, men vad hon sade, uttryckte
hon i väl valda ordalag. Hon röjde vid bedömandet av
det största Jappri eller de allvarligaste ämnen mycken bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
