Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Resonerade man med henne, så förvånades man
stundom över självständigheten i hennes idéer och
tankegång. Man tänkte ovillkorligen: den flickan har mycket
sett, mycket studerat och mycket erfarit av livet.
Samtalet föll den aftonen på musik; med en ovanlig
redighet yttrade sig Magda om de olika skolorna. Det var
ett verkligt nöje för Ebba att höra henne.
Mauritz förhöll sig tyst och tillbakadragen. Han
brukade eljest med den hos självkära personer vanliga
tillförsikten yttra sig i alla ämnen, även i dem han inte begrep.
Grevinnan bad Ebba sjunga. Magda satte sig i en liten
soffa, som stod i närheten av pianot. Hennes blick vilade
på Ebba, under det denna sjöng. Det var liksom hon velat
inprägla dragen i sitt minne.
Ebba hade sjungit en större aria och skulle just börja
en folkvisa, då Mauritz nalkades Magda. Han stödde sig
emot karmen av den soffa, varpå hon satt, och då Ebbas
röst åter ljöd, böjde han sig ned till Magda, sägande:
»Vågar jag hoppas, att ni icke längre är missnöjd? Det
skulle verkligen smärta mig.»
»I så fall, herr greve, förstår jag icke, varför ni
dagligen besöker prostgården.»
»För att få se en skymt av er. Det är ju något i sig
själft så oskyldigt, att ni omöjligt kan vredgas däröver. Jag
har ju lovat att aldrig mer sända er några blommor, efter
det var dessa, som framkallade ert missnöje.»
»Greve, er syster sjunger! Jag hör bra mycket hellre på
henne än på er.» Magda vände honom nacken, och där
stod vår löjtnant med en missmodig min, som tydligt talade
om gäckade förhoppningar.
Något senare på aftonen, då Ebba höll på att
demonstrera för herr Renblad, grevens handsekreterare, om
utskrivningen av rollerna, yttrade Mauritz till Magda, som jämte
honom besåg några planscher:
»Skulle ni verkligen hava hjärta att lämna Bro utan att
skänka mig tillgift?»
»Jag vet inte, vad greven menar med tillgift», svarade
Magda kallt.
»Att ni upphör att vara missnöjd, att ni åter visar er
vänlig.»
»Vänlig! Har jag någonsin varit vänlig mot er?»
»Ja, det har ni! Då jag de första gångerna träffade er
■— efter händelsen med hunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
