Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallt rengöring, men då svarade Magda, att det ej
behövdes. Därefter fann prostinnan nödvändigt att byta om en
och annan möbel, men då förklarade prosten, att Magda
skulle få behålla möblerna och sina rum i ostörd ro.
Om aftonen vid återkomsten från Bro satt Magda en
lång stund försänkt i tankar, liksom övervägande ett beslut.
Plötsligt reste hon sig upp och gick fram till spegeln. Med
båda händerna sköt hon undan det yppiga håret från
pannan och betraktade sin bild, under det hon i tankarna höll
följande monolog:
»Jag var av naturen ämnad till en god kvinna med hjärtat
fullt av tro på det goda och ädla samt uppfyllt av sköna
förhoppningar. Nu» — hon log bittert — »nu är det dött
härinom. Tron på det godas och ädlas seger är bruten, all
strävan till en högre moralisk utveckling förstörd och alla
mina förhoppningar splittrade. Det är förfärligt, endast
tjugu år; framför mig ligger måhända en lång levnad. Huru
skall jag förmå släpa igenom denna rad av ändlösa dagar,
månader och år.» Hon kastade sig åter ned i soffan och
lutade ansiktet i händerna. Sålunda förblev hon länge,
ijastigt reste hon upp huvudet, sprang åter fram till
spegeln och utropade med en röst, full av energi:
»Är väl jag skapad för denna ömkliga och vekliga klagan,
denna mördande nedslagenhet? Finnes det då icke i denna
värld något, varefter jag kan sträva, något, som, likt en
berusande dryck, kan komma mig att glömma? Förtjänar
verkligen det jag förlorat att så begråtas? Nej ! Bort,
långt bort vill jag kasta all veklig klagan, allt onyttigt
ruvande över det förflutna. Jag vill och jag skall uppsöka
något dövningsmedel.»
Hon tog ett ljus, och med det upplyft fortfor hon att
betrakta sin bild i spegeln, medan hon mumlade:
»I Frankrike, i Italien, i Tyskland och även här i Sverige
envisas man att anse mig vacker; likaså säger man, att
jag är en farlig kvinna.» Magda hånskrattade. »Jag måste
således tro, att Gud givit mig förmågan att sätta eld i
andras blod, medan mitt eget förblir kallt. För övrigt, vad
bekymrar det dessa dårar, vad mitt inre gömmer: de fästa
sig endast vid min yttre fägring. Det har under dessa år
förefallit mig likgiltigt, om jag var vacker eller ful; men
i afton har jag känt, vilken makt jag äger i mitt utseende.
Huru har jag icke behandlat denne övermodige Hjelm. Och
ändå bad han ödmjukt om tillgift. En gång lekte man med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
