Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamma, det är något härinom» — Ebba lade leende
handen över pannan — »som säger mig, att jag endast kan
vörda, älska och tillbe det, som genom sig självt är utmärkt.
Mig är det likgiltigt, om den, som äger en överlägsen själ,
har ett frälse eller ofrälse namn, ty jag fordrar egen
förtjänst.»
»Beundra förtjänsten var helst den finnes, men glöm
därvid aldrig, att den, som i likhet med dig, äger ett stort
namn, bör för vördnaden av detta uppoffra allt annat.»
»Och denna vördnad hindrar mig att bliva Magdas vän?»
Nu såg Ebba skälmaktigt på modern.
»Ja, vad skall du med en vän, den icke någon av din
släkt eller ditt övriga umgänge skänker annan
uppmärksamhet än en nedlåtande hövlighet. Bättre då att icke
hava någon. Illa skulle jag uppfattat mamsell Aurens
karaktär, om hon hör till dem, som kunna fördraga ett dylikt
vänskapsband. Huru skulle det kännas, när du såg henne
utesluten från den umgängeskrets du tillhör. Vore hon en
dig kär vän, skulle du lida och hon pinas därav. Du har
nu hört min tanke, och därför lämna vi ämnet.»
Ebba reste sig suckande. Magda hade med sin genialiska
själ slagit an på Ebba. Hon skulle ha känt sig lycklig att
få nedriva den mur av kall hövlighet, som nu stod dem
emellan. Det var henne obehagligt, att den dotterliga
vördnaden band hennes självständighet. Efter en tämligen lång
tystnad sade grevinnan:
»Det har förefallit mig, som Mauritz med ett alltför stort
intresse sysselsatte sig med mamsell Auren; detta oroar
mig.»
»Bästa mamma, han är så pass högmodig, att av honom
har mamma ingenting att frukta. När han en gång gifter
sig, vill han minst hava en prinsessa. För övrigt behandlar
Magda honom på ett sätt, att han omöjligt kan hava några
illusioner visavi hennes tänkesätt.»
»Behandlar honom!» utropade grevinnan och såg på sin
dotter. »En greve Hjelm kan väl icke behandlas mer än
på ett sätt?»
»Nej, hon har verkligen bara ett sätt emot Mauritz,
nämligen att hon anser herr greven för en narr. Och en tok
är Mauritz, då han tror, att hon ett enda ögonblick skall
lyssna till hans fadda smicker.»
Grevinnan satt åter tyst en lång stund. Det syntes, att
den moderliga svagheten fann sig sårad av Ebbas ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
