- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
161

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grevinnan var likväl ett fruntimmer av för mycken takt
att ens inför sin dotter blotta denna barnslighet.

»Antag», yttrade hon efter en paus, »att Mauritz’ intresse
för mamsell Auren blev av varmare natur, vilka
obehagliga följder kunde icke det medföra. Hon är en av dessa
kvinnor, som framkalla häftiga känslor. Vid Mauritz*
ålder låter man så sällan förnuftet råda, och det är just
fruntimmer med Magdas utseende och karaktär, som komma
män av börd att glömma sin rang och ingå äktenskap
under deras stånd.»

»Var lugn, mamma lilla. Jag vågar mitt hedersord på,
att Magda ej vill...»

»Bliva grevinna?» inföll modern.

Ebbas leende läppar öppnades för att giva ett skämtsamt
svar; men i detsamma inträdde herrarna från spelrummet
och Mauritz ifrån matsalen.

Under supén talade baron T— om, att han ämnade sig
till L—. Mauritz förklarade, att han även skulle dit i och
för affärer. Det blev beramat, att de båda ädlingarna
skulle följas åt.

*



L— är, som alla småstäder, alldeles ofantligt tråkig,
något, som Mauritz även fann efter några timmars vistande
där. Han hade vandrat omkring i alla möjliga bodar, gjort
några uppköp och var förtvivlad över att ej finna något
sätt att döda tiden, till dess middagen inföll och han kunde
infinna sig hos general G—s, dit han var bjuden. Han
kände sig ej hågad att göra några besök hos ett par
kamrater, utan vändrade stora gatan framåt, tänkande på —
Gud vet vad.

»Hallå Hjelm!» ljöd en munter stämma, och Mauritz
såg upp.

»Ah, är det verkligen du, Eldelfeldt? Nå, det var ett
lyckligt möte. Hur kommer du till detta avskyvärda ställe?»

»Jag är på resa till hemmet», blev svaret.

Mauritz tog Arthur Eldelfeldt under armen, sägande:

»Gott, då följer du mig upp till min boning, så få vi
språkas vid.»

Några ögonblick därefter finna vi de båda unga
ädlingarna i det rum, Mauritz bebodde på stadshuset, pratande
om nytt och gammalt.

Vi vilja i förbigående nämna, att Arthurs och Mauritz’

ii X Ädlingens dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free