- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
170

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå, huru gick det med bekännelsen om den stora
saknaden?» frågade han. Nu höll han åter in hästen; men
den unga flickan försäkrade skrattande, att hon skulle bliva
riktigt glad, då hon blev av med den besvärlige kusinen.

»Akta dig att retas med mig; jag tager då revansch.»

»På vad sätt?»

»Det blir min hemlighet; kom bara ihåg, att jag nu
säger, att du, utan att jag ber dig därom, skall säga mig
huru mycket du håller av mig och huru tomt det blir efter
mig.»

»Skall jag?» Ebba skrattade. »Den dagen lever du
icke. Jag skall aldrig säga dig det, minns detta.»

»Vi få väl se.» Arthur gav hästen fria tömmar.

Under återstoden av färden skildrade Arthur på det
mest sprittande sätt, huru dyster och olycklig han skulle
bliva, när han lämnade Bro, och huru han skulle fatta hat
till alla fruntimmer och aldrig fästa sina blickar på någon
Evas dotter.

*



Ett par dagar därefter, då Arthur om morgonen infann
sig i matsalen, höll just greven på att öppna postväskan.
Han ögnade på breven och räckte Arthur tvenne. Det ena
var av vanligt format, men det andra liknade mera ett
paket än ett brev. Man kände tydligt, att det inneslöt ett
etui. Greven höll det en stund i sin hand och sade sedan,
i det han räckte det år Arthur:

»Jag tror, vid min ära, käre Arthur, att det innehåller
ett porträtt. Därtill kommer att utanskriften är av ett
fruntimmer. Aj, aj, det ser riktigt betänkligt ut, i synnerhet
som din mor i sitt senaste brev till min hustru häntydde på,
att du var med otålighet väntad av någon.»

Ebba, som höll på att taga sig kaffe, vände hastigt på
huvudet. Hon såg Arthur skifta färg och med en förlägen
min stoppa paketet i sin bröstficka, sägande:

»Jag kan ej förmoda, att min mor är otålig, då hon vet,
att jag är här.» Därefter vände han sig till grevinnan och
talade om slädpartiet. Han var likväl under hela frukosten
ovanligt tankfull. Grevinnan sade skämtande, att det såg
ut, som om breven brände i fickan och förtogo hans glada
lynne. Ebba yttrade icke ett ord. Efter frukosten gick
man in i salongen. Ebba sade då till Arthur, när han slog
sig ned på en stol vid samma fönster som hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free