Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev Magda synlig, och prostinnan urskuldade henne,
sägande :
»Magdas fot är ännu icke bra. Därför har hon så svårt
att vara i sällskap. Hon har hela dagen måst hålla sig på
sitt rum.» Grevinnan svarade några förbindliga och
nedlåtande ord, fulla av deltagande.
Magda visade grevinnan mera uppmärksamhet än eljest
och nedlade så mycken anspråkslöshet i sitt sätt, att den
förnäma damen fann henne vara en behaglig flicka. Magda
var nu omgiven av de vackraste flickor på orten, som jämte
fägring ägde rang och rikedom. I hela samlingen var hon
den obetydligaste, och likväl visste hon så intressera en var,
att även den minst begåvade erkände, att hon var ovanligt
rikt utrustad.
Mauritz, som under loppet av en hel vecka icke sökt att
träffa henne och använt alla dessa dagar att bliva betagen
i kusin Emma, fann sig mera bedårad av Magda än
någonsin.
Då man förgäves väntat på Arthur, skickades ett bud
för att undersöka, om någon olycka hänt honom. Budet
återkom med det besked, att greven vänt tillbaka till Bro.
Ungdomen dansade och Magda även, oaktat vad
prostinnan sagt om hennes sjuka fot. Grevinnan yttrade några
varnande ord, men Magda smålog blott och fortfor att
dansa.
Ebba var ovanligt tyst och föga livad.
Vid hemkomsten frågade greven och grevinnan efter
Arthur och finso till svar, att han var opasslig. Dagen
därpå fortfor oj>assligheten, och grevinnan skickade
Mauritz med droppar och fläderte till patienten samt lät fråga,
om han önskade, att en läkare skulle tillkallas; men Arthur
bad Mauritz för själ och pina lämna honom i fred och sade
sig nog bliva bra, bara han fick sova. Mauritz hade ej
hunnit lämna honom, förrän Arthur hoppade ur sängen,
reglade dörren och slog sig sedan ned vid fönstret bakom
de nedfällda gardinerna, sålunda hållande utkik.
En hel timme förflöt, under vilken Arthur hade det nöjet
att se en stor hund promenera över gården, så ett par
betjänter och slutligen några feminina tjänarinnor. En katt
kilade även förbi hans fönster, men icke en flik av den han
hoppades få se syntes till. Arthur mumlade något mellan
tänderna. Jag vill icke tänka så ont om honom som att
det var en ed; men ovisst är det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
