- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
175

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl en känsla, fullkomligt främmande för henne. Hon
skulle ha ansett den ovärdig en ädlings dotter. Därför
skyndade hon genast till dörren och ryckte upp den. En
stor sten låg på tröskeln.

»Obegripligt», mumlade Ebba, »att den där stora stenen
kunnat ramla ned av sig själv.» Hon hann icke längre
i sin monolog, ty i detsamma hördes ett prasslande ljud
uppifrån trappan.

»Är någon där?» ropade Ebba.

Ett mumlande svar hördes uppifrån. Ögonblickligen stod
det för Ebbas inbillning, att någon gått dit upp, som ej
var lika bekant med farorna i trapporna som hon och
tillföljd därav slagit sig. Utan att betänka att hon var helt
allena i tornet, sprang Ebba uppför de halva stegen och
stod snart i det övre tornrummet. Här stannade hon, ty
en människofigur satt hopkrupen på översta trappsteget.
En högst sparsam dager föll in, och Ebba kunde med möda
urskilja konturerna av den som satt där. Ansiktet var
nedböjt och skyldes av händerna.

»Vem är ni, och huru har ni kommit hit?» frågade Ebba,
som nu först erinrade sig att hon var ensam i denna del
av byggningen, och att det möjligen kunde vara en
landstrykare, som smugit sig upp i tornet. Den tillsporde
förblev orörlig, utan att giva ifrån sig ett enda ljud.

»Hör ni ej att man tilltalar er?» återtog Ebba, ehuru
med mindre säkerhet i rösten. En djup suck blev det enda
svaret.

Ebba, som nu blivit litet mera van vid dunklet, urskilde
att mannen åtminstone icke var höljd i trasor, utan i en
stor vid kappa, och denna upptäckt lugnade henne
betydligt.

»Huru har ni kommit hit? Har ni skadat er, och varför
svarar ni ej?»

Ett mumlande hördes, men Ebba kunde icke urskilja ett
enda ord.

»Jag måste tillkalla någon av betjäningen», tänkte hon
och blev åter litet illa till mods. »Den här karlen är
antingen sjuk eller kanske en dåre.» Hon gjorde en rörelse
för att gå utför trappan, men i detsamma fattade en hand
om hennes arm, och en dov röst yttrade:

»Stanna, rör dig icke, ropa ej på hjälp, ty då störtar jag
oss båda utför trapporna.» En ofrivillig skälvning gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free