Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst som jag var som allra mest intagen i min sköna,
kommer min mor till huvudstaden. En vacker afton, då jag
besöker grevinnan S—, möter jag mamma där. Några
dagar därefter skickar min mor efter mig och frågade vad
jag tyckte om fröken Mathilda S—. Mitt svar blev
naturligtvis att jag fann henne förtjusande. Då underrättade
mig mamma, att hon redan på förhand bestämt fröken S—
till min blivande maka, och att hennes innerligaste önskan
vore att se mig, såväl som Ernfrid, tidigt och väl gifta.
Jag var alldeles för mycket intagen att ej finna förslaget
gudomligt. Saken var avgjord. När jag blivit myndig och
utnämnd till löjtnant skulle förlovning äga rum. Vid min
första sjöexpeditions anträdande gav jag Mathilda mitt
porträtt och fick hennes i utbyte. Under expeditionen
blåste förtjusningen betydligt av mig, och då jag i höstas
återkom var det ej med särdeles stor otålighet jag emotsåg
julen och färden till Skåne, där grevinnan S— och min
mor vistades på sina egendomar. Grevinnan hade beslutat,
att min och Mathildas förlovning skulle firas strax på
nyåret. Det var just på resan till min mor, som ...» Arthur
höll upp och såg leende på Ebba.
»Som du helt lättsinnigt glömde dig kvar på Bro.»
»Alldeles Och här överraskades jag slutligen av ett
brev från grevinnan S—, däruti hon begär igen Mathildas
porträtt, emedan någon förlovning med hennes dotter och
mig icke kom i fråga. Jag skyndade naturligtvis att
återsända vad man önskade återfå, och bley helt glad över att
anfallet på min frihet misslyckats», slöt Arthur.
»Vad bevisar allt detta?» frågade Ebba helt allvarsamt.
»Att min timme ännu icke var slagen, utan att den skulle
slå på Bro. Mathilda var ej den rätta.»
I»Den rätta, och när skall du väl finna den rätta?
Säkerligen aldrig. När du reser härifrån skall något nytt
föremål intressera dig, och då äro alla andra intryck
glömda.»
»Omöjligt! Man kan aldrig glömma Ebba Hjelm.»
»Lika bra som fröken S—. Dock, vad lönar att tala
härom? Den halvtimme jag beviljade dig är längesedan
förliden.» Ebba reste sig och tilläde med sitt skälmska
leende, i det hon pekade på dörren:
»Där är vägen som förer från tornkammaren.»
En liten debatt uppstod, emedan Arthur alldeles icke var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
