- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
185

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lämna fritt lopp åt något utbrott av svartsjuka. Nej,
hon ville ostörd eftertänka, om hon möjligen begått ett
misstag, då hon trodde sig upptäckt något liknande
hemligt förstånd emellan Magda och Arthur. Ju mera hon
tänkte därpå, dess tydligare blev det, att så var. Ebba
hade, under det hon språkade med prosten, tydligt märkt,
att Magda och Arthur ett par gånger sänkte rösterna;
vidare hade hon observerat att Arthur sett upprörd ut under

hela tiden han var i prostgården.

»Men varför förnekades bekantskapen?» tänkte Ebba.
»Dock, allt skall bliva klart, när jag får träffa Arthur. Till
mig skall han nog säga sanna förhållandet, ehuru han ej

ville göra det inför Mauritz.»

Lugnad av den tanken, gjorde Ebba sin toalett, och då
hon gick utför trapporna, var ansiktet åter leende. Med
sin vanliga glättighet underhöll hon samtalet vid
middagsbordet. Hon var nu så fullt förvissad, att Arthur skulle
tala uppriktigt med henne, att alla tvivel och misstankar
togo till flykten.

Tron på uppriktighet hos vår nästa är den bräckligaste
av all tro; ty den skall ovillkorligen tillintetgöras av
omständigheterna.»

På eftermiddagen vinkade Ebba Arthur till sig; han
skyndade genast att taga plats hos henne.

»Vad fattas dig, Arthur? Du har hela middagen varit
tankfull», sade Ebba, och betraktade honom.

»Har jag? Det vet jag icke av.»

»Narras icke, vartill tjänar det?»

»Jag narras aldrig, och allraminst för dig.»

»Du talar således alltid sanning?»

»Ja, alltid! Jag har icke lärt mig inse nyttan av osan-

I ningen; men varför gör du dessa frågor?»

»Helt enkelt därför att du i dag talat osant.»

»När då?» Arthur såg förvånad ut.

»Vid förnekandet av att du kände Magda Auren.»

»Jag kan på heder och tro försäkra dig, att mamsell
Auren var mig en helt och hållet främmande person», sade
Arthur leende.

»Arthur, Arthur, huru kan du vilja påstå någonting
dylikt, då du icke kunde bemästra din överraskning, när du
fick se henne?»

»Se så, tillbedjansvärda Ebba, envisas icke längre, utan
tro mig, då jag försäkrar dig, att jag aldrig förr i mitt liv

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free