Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något, liknande tårar, ville framtränga ur hennes ögon,
men hon sammantryckte ögonlocken och krossade sålunda
de pärlor, den första smärtan framlockade.
*
Måndagen kom med en grå himmel och regndusk. Det
töade och blåste. Snömanteln hade fått ett utseende av
smutsgrått och träden stodo där så mörka och ruskade sina
nakna grenar med ett eget, bedrövligt utseende. Det var en
väderlek, som måste alstra dåligt lynne. Också återgåvo
allas ansikten vid frukostbordet på Bro, tydliga spår därav.
Arthur såg vemodigt på Ebba; hon åter frös och var så
genomruskig, att hon påstod sig icke vara hågad att vare sig
tala eller tänka.
Medan man drack kaffe, underrättade Arthur tant och
morbror, att han redan om ett par dagar måste lämna Bro.
,Han hoppades likväl att få återkomma på våren. Greven
ville övertala honom att dröja och avvakta bättre väglag,
men Arthur sade sig ej kunna det. Grevinnan försäkrade
systersonen med ett hjärtligt leende, att hon riktigt skulle
sakna honom.
Man lämnade matsalen, och Arthur gick som vanligt att
taga plats hos Ebba.
»Arthur», yttrade hon, »du har ofta, mycket ofta sagt,
att du höll av mig, är det icke så?»
»Jo, och jag har då endast sagt, vad sant var», [-försäkrade-] {+för-
säkrade+} Arthur med ett varmt och trohjärtat ögonkast.
»Är detta lika sant, som att du ej känner Magda?»
»Jag var övertygad, att icke allenast mina ord, utan
hela mitt sätt sagt dig, att du var mig kär.»
»När man börjar tvivla, vet man ej, på vad man skall
tro.» Ebba såg helt sorgsen ut.
»På vad eller vem tvivlar du?»
»På dig. Varför sade du, Arthur, att Magda var dig
en främmande person.»
»Därför att jag varken kan eller får säga något annat.»
En lång stund sutto de tysta. Slutligen yttrade Ebba:
»Om det är sant att du håller av mig, så skall du helt
säkert uppfylla en önskan, som jag har.»
»Med glädje.»
»Nåväl, res ej så snart.» Ebba såg på kusinen med ett
par ögon, så innerligen bedjande, att Arthur fattade
hennes hand och sade med värme:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0188.html
