Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Huru verkligt lycklig gör mig icke denna din önskan !
Du, du ber mig icke resa. Du skall således sakna mig?»
»Ja, ifall du visar, att din tillgivenhet är verklig och ej
övergående.»
»Varmed skall jag bevisa det?»
»Med att stanna kvar.»
»Jag kan ej.» Arthur slöt Ebbas händer i sina,
tilläggande: »den är ej en ädling, som icke aktar sitt ord. Nåväl,
jag har givit mitt på att lämna Bro om tvenne dagar.»
»Du avslår således min bön?»
»Jag måste.»
»Därför, att du lovat Magda att resa.» Ebba drog undan
sin hand. »Jag vet nu, vem av oss två du skänker din
tillgivenhet.»
»Ebba, hör mig! Ett löfte binder mig. Jag kan ej handla
annorlunda, om du ej vill att jag skall ringakta mig själv.»
»Må vara, att du nu ej kan det. Men icke måtte du
känna någon saknad av att lämna mig, då det blott behövdes
en önskan av henne för att förmå dig därtill. Arthur, jag
kan aldrig komma att tro på din tillgivenhet.»
Ebba gick ifrån honom.
Arthur lutade huvudet i handen och blickade framför
sig, mumlande:
»Det är ett hårt prov att icke få förklara mig.»
På eftermiddagen fick Ebba det obegripliga infallet att
fara till L—by, där hon ämnade kvarstanna ett par dagar.
Arthur måste således resa utan att med Ebba få växla
något vänligt ord. Hon kvardröjde hos baron T—s, till
dess kusinen var borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
