- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
13

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, han bad mig blott se till, att våningen blev i
ordning, ty han ämnade sig hit, så fort affärerna det medgåvo.»

»Då kan han komma över en stackars människa när som
helst!» Mariquitta sprang upp och började tända på
ljusen i tvenne armstakar, som stodo på ett stort, runt bord,
vilket hade sin plats mitt på golvet.

»Vad gör du?»

»Tänder ljusen, ifall gumman, min styvmor, skulle helt
plötsligt överraska oss. Hon måtte väl ändå icke vara
lika skrynklig som pappa.»

»Ar du nu där igen?»

»På skrynklorna? Ja, de stå mig i hågen som en
verklig förskräckelse. Kan du säga mig, faster, varför pappa
egentligen gifte sig?»

»Förmodligen därför, att han tyckte om den, som han
valde till hustru.»

»Tyckte om? Du vill väl aldrig påstå, att han, en gubbe,
gifte sig av kärlek?»

Klingandet av bjällror avbröt samtalet, och Mariquitta
utropade:

»Faster, det är bestämt pappa.»

»Kära barn, det är René, som kommer från B.»

»Nej, faster, det är två hästar.» Mariquitta sprang till
dörren för att gå ut och förvissa sig om, vem det var, men
i detsamma rycktes den häftigt upp, och brukspatron
Sturm stod framför sin dotter, förande vid armen en i
päls insvept kvinna.

»Vart skulle det bära av?» frågade Stu,rm utan att
hälsa, och kastade en spejande blick kring salen.

»Jag ämnade gå och se efter, vem det var, som körde»,
svarade Mariquitta frimodigt, ehuru kinderna erhöllo en
högre färg. Hon blickade på faderns följeslagerska, vars
ansikte alldeles doldes av ett tätt flor.

»Väntar du kanske främmande?» Brukspatronen såg
misstänksamt på dottern.

»Jag väntade pappa», svarade Mariquitta. »Får jag lov
att hjälpa av med reskläderna», tilläde hon, vänd till
fruntimret.

Dessa dotterns ord återförde brukspatronen
ögonblickligen till sin roll av älskvärd, äkta man, ur vilken hans
misstänksamhet kommit honom att falla.

»Förlåt, att jag icke genast hjälpte dig av med dina
res-kläder.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free