Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
René var en blek yngling av medelmåttig storlek med I
stark kroppsbyggnad. Pannan hög, ögonen svarta, håret l
mörkt, munnen stor med friska tänder, näsan rak och
hyn lindrigt gulaktig, utvisande ett koleriskt temperament.
Hållning och ansiktsuttryck gåvo tillkänna en hög grad av
stolthet och vana att befalla över dem, som voro honom
underlägsna.
Då Mariquitta trädde in på ritkontoret, höll René på att
granska en ritning.
»Välkommen åter, René», sade Mariquitta, och räckte
honom handen.
»Tack!» blev det lakoniska svaret.
»Har du mycket bråttom?»
»Det är klart, efter jag varit borta i fjorton dagar.»
»Jag hade eljest något att säga dig.»
»Tala du, jag hör nog, under det jag rättar den här
ritningen.» Därpå vände han sig till en yngling, som
stod bredvid honom, sägande: »Herrn ser väl själv, var
felet ligger? Herrn har ju alldeles glömt bort ventilen.
Det är oförlåtligt att slarva så där. Den får ritas om, men
det skall gå fort, ty i morgon bör den vara färdig att
lämnas ned på verkstaden.» Han räckte ynglingen
ritningen, och vände sig därpå till Mariquitta.
»Nå, vad var det, du ville veta?»
»Kära René, du är vid så dåligt lynne, att jag saknar
all lust att tala vid dig.»
»Så mycket bättre, då kan jag få vara i fred.»
Utan att säga ett ord vände Mariquitta kusinen ryggen,
och gick över golvet till dörren; men just som hon skulle
öppna den, stod René med mössa på huvudet bredvid henne,
och sade i något vänligare ton:
»Jag ämnar mig till gjuteriet, har du lust att följa
med?»
»Brushuvud», sade Mariquitta leende och tog hans arm.
När de kommo på bruksgatan, gingo de en stund tigande,
därefter yttrade Mariquitta:
»Är du nyfiken att se pappas hustru?»
»Icke det minsta. Tror du, att en kvinna, som gifter sig
med en äldre man för det han är rik, kan äga förmåga
reta min nyfikenhet? Nej, jag finner henne föraktlig. Det
föraktliga undflyr jag.»
»Käre, snälle René, var nu icke så fasligt sträng, utan
tänk, att hon kanske blivit tvingad att taga pappa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
