Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare hade hon lärt sig räkna, något litet fysik och
matematik ; men alldeles icke någon historia eller geografi. Hon
hade blivit hållen till strängt arbete, och undervisningen
hade ofta blivit ledd av brukspatronen själv, men
däremellan av en i dessa ämnen kunnig lärare.
Nu inträffade, att Mariquitta hade en brinnande håg just
för det, hon icke fick lära och sökte i hemlighet på egen
hand tillägna sig dessa kunskaper.
Mariquitta var genom det oupphörliga beräknandet av
sina ord och handlingar i faderns närvaro, och sin
fullkomliga frihet och självständighet i umgänget med fastern
bråd-mogen. Hennes tankar och resonemanger voro långt före
hennes ålder; men jämte denna överlägsenhet fanns det
något så rent barnsligt, att hon alldeles saknade all anstrykning
av »lillgammal». Då man å ena sidan förbluffades över
Mariquittas klokhet, förvånades man å den andra över
hennes stora barnslighet.
Strax efter det René lämnat Magda, öppnades
kabinetts-dörren, och Mariquitta trädde in. Då hon fick se Magda
gråta, utropade hon:
»Var det icke det, jag sade, att han skulle gräla.»
»Nej, Mariquitta, din far har icke grälat», svarade Magda
och avtorkade tårarna. »Det är jag, som varit barnslig.»
»Tro det, den som vill, men inte blir det jag; men du
har väl lika svårt att inför andra medgiva, det han är
elak, som jag har. Dock, jag är icke andra.»
Nu lindade Mariquitta armen om halsen på Magda och
sökte med sina smekningar muntra upp henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
