- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
31

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med oss? Du kan ju på detta sätt aldrig göra bekantskap
med din tant.»

Under det brukspatronen talade, hade René fäst ögonen
på Magda. Han såg, att hon skiftade färg.

»En bekantskap, som är gjord, behöver icke göras»,
svarade René med ett tonfall, vilket tvingade Magda att se på
honom. Då han mötte hennes blick, tilläde han: »För öv-

rigt är min rätta plats i verkstaden och icke i salongen.
Där är jag en främling.»

»Prat, kom nu in i kabinettet», sade brukspatronen, som
icke tycktes fästa någon vikt vid vad René sade, utan gick
förut in dit, sägande till systern:

»Kom, Marie, så skall jag visa dig några vackra
planscher.» Därpå vände han sig till Mariquitta: »Gå ned på

kontoret efter mina glasögon.»

René kvarstod orörlig med mössan i handen, liksom han
föresatt sig att icke gå ur stället, förrän Magda sagt något.

»Det ser ut, som om jag vore den, vilken jagade min mans
brorson från familjen», sade Magda.

»Och om så vore?»

»vSå skulle det smärta mig.»

»Önskar ni, att jag dröjer kvar?» René hade nalkats ett
steg.

»Jag svarar med Renés egna ord: »Och om så vore?»

»Jag skulle då uppfylla er önskan.»

»En fiendes önskan?»

»Må vara, säg blott, huru ni vill.»

»Kom!» var allt, vad Magda svarade. Hennes ansikte
upplystes av ett milt småleende.

Det var första gången, René såg henne le. Han kastade
mössan på en stol och följde henne in i kabinettet, under
det han tänkte:

»Hon är vacker, vacker, så man kan bliva galen.»

Under det man drack kaffe, pratade brukspatronen
oavbrutet om uppfinningar och de framsteg, mänskligheten
gjort. René avhörde honom, såsom det syntes, med
uppmärksamhet. Mariquitta såg tankfull ut. När kaffet var
drucket, förkunnade brukspatronen, att han ämnade resa
bort på några dagar, och bad sin hustru se efter, att hans
betjänt gjorde allt i ordning till följande morgon.
Därefter gick han med René på kontoret.

Mariquitta slog sig ned att skriva rent, vad som blivit
henne ålagt; och sedan Magda enligt mannens vilja givit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free