Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betjänten de föreskrivna befallningarna, satte hon sig att
övertänka sin ställning. Hoppet, denna outtömliga
skattkammare, som i ungdomsåren är så ymnigt försedd, kom att
gyckla för hennes själ med åtskilliga förespeglingar. Hon
hoppades att kunna beveka mannen till eftergift.
»Helt säkert ångrar han sin stränghet och häftighet»,
tänkte hon, »efter han var så vänlig i middags. Jag vill
begagna tillfället och övertala honom att avstå från sitt
förbud. Ack, helt säkert kan han icke hava för avsikt att
bryta sitt ord.»
När brukspatronen mot aftonen infann sig hos sin fru,
var hans utseende om möjligt ännu vänligare. Han satte
sig bredvid henne i soffan, fattade en av hennes händer,
den han höljde med sina kyssar, sägande:
»Nå, har du och René gjort upp, när I skolen börja med
edra lektioner?»
»Ack, Gunnar, det är något, som jag av hela mitt hjärta
önskar bedja dig om, och som du då helt säkert icke skall
avslå.»
»Du vet, min älskade vän, att jag åstundar ingenting
högre än att gå dina önskningar till mötes.» Åter kysste
brukspatronen sin hustrus hand. Magda kände ännu icke
sin mans karaktär, därför blev hon narrad av hans
vänlighet.
»Jag ämnade bedja dig att åtminstone få ägna några
timmar om dagen åt den sysselsättning, som är mig så
kär», sade hon. »Jag kan ej tänka mig möjligheten att
leva utan den. Käre, bäste Gunnar, fråntag mig icke denna
glädje. Jag skall bliva dig så tacksam för detta bevis av
’godhet, att jag å min sida skall uppbjuda alla mina krafter
att vara dig till nöjes.»
Magda såg innerligt bedjande på mannen. I detta
ögonblick ägde brukspatronen ett tillfälle att för alltid fjättra sin
hustrus tillgivenhet vid sig. En eftergift i detta enda fall
skulle ha gjort Magda så erkänsam, att tacksamheten
mildrat många av de bittra känslor, som nu uppfyllde hennes
inre. Men brukspatronen, såsom alla egoister, gjorde sig
icke mödan att forska i andras hjärtan eller tänka på deras
lvcka, som voro fjättrade vid honom.
Han satt orörlig, under det Magda talade. När hon
slutade, släppte han hennes hand och svarade med fullkomligt
lugn, men så sträng och bestämd röst, att den innebar en
dödsdom för hennes önskningar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
