Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte hon fadern såg ut, där han sprang med päls,
mård-skinnsmössa och stora bälgvantar på händerna.
»Varför svaren I icke?» röt brukspatronen och vände sig
till hustru och dotter.
»På vad skola vi svara?» frågade Magda helt lugnt.
»På vad, på vad? Skall det vara för att slippa svara,
som du säger så där? Jag förstår, min ankomst var
oläglig, ni väntade mig icke, och därför sen I så där
överraskade ut. Här skulle väl bliva främmande av, eller kanske här
är någon som ...»
»Käre Gunnar, kom då ihåg, att du talar till din hustru
och dotter», inföll Magda med en ton, på en gång lugn och
allvarlig. »Vad skola väl dessa båda, dig närmast stående
varelser kunna hava för sig, som de behövde dölja?» Magda
gick helt frimodigt emot mannen och räckte honom handen,
tilläggande: »Välkommen hem igen.»
Magdas ansikte hade ett vänligt och intagande uttryck.
Brukspatronen såg på henne, liksom han velat utleta, om
ej den vänliga minen dolde något.
»Jag skall säga dig, att jag alldeles icke vill veta av
sådant här dagdriveri, som det du och Mariquitta föra mitt
på förmiddagen.» Brukspatronen kramade hustruns hand
något för hårt att vara hjärtligt. »Jag gav ju den där
sly-nan Mariquitta arbete, medan jag var borta.»
»Se så, icke går det an att brumma så där, då man varit
borta flera dagar», inföll Magda och försökte småle. Pion
ropade på brukspatronens betjänt och tillsade, att han skulle
hjälpa honom av med pälsen; därefter gav hon order om
att frukost och kaffe skulle bäras upp i matsalen.
Sturm hade under allt detta kastat de mest oblida blickar
ömsom på hustru och dotter. När nu Magda, utan att
fråga honom gav befallning om kaffe och frukost, utropade
han med häftighet:
»Vem tusan har begärt något kaffe eller någon frukost?
Icke är det jag åtminstone; icke heller har jag anmodat
dig att göra det; utan förbehåller mig själv att få säga till,
om vad jag vill eller icke vill hava.»
Betjänten hade stannat på tröskeln och blickade rådvill
på patronen och frun.
»Kaffe och frukosten skola ändå serveras såsom vanligt»,
sade Magda med en så bestämd ton, att betjänten genast
insåg, att han borde lyda. Magda tilläde, då han vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
