Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
si g om för att gå: »Jag skall låta mamsell veta, vad
brukspatronen önskar.»
»Vad skall detta betyda?» gallskrek Sturm, som var nära:
att råka i raseri över det lugn och den bestämdhet Magda
visade.
»Det betyder, att jag anser bäst, att Mariquitta går in i
sitt rum, till dess jag och du fått talas vid.»
Mariquitta, som trodde att Magda, minst sagt, blivit
galen, skyndade att hörsamma tillsägelsen för att slippa vara
ögonvittne till, att fadern i sin ilska skulle sluka
styvmodern. Då makarna blivit allena, gick brukspatronen emot
sin unga hustru och frågade med sammanbitna tänder:
»Ämnar du spela husbonde här i huset?»
»Nej, min vän, endast matmor; och därför ansåg jag mig
böra giva order om det, som ligger inom mitt gebit.»
»Jaså, du anser det för din plikt. Mycket förbunden;
men en gång för alla vill jag låta dig veta, att här i huset
hefaller icke någon annan än jag, så väl i det minsta som
i det största. Här äger ej någon rättighet att flytta en
knappnål utan min vetskap; begriper du?»
»Jag begriper bara, att du efter en så lång resa i kylan
behöver något varmt. Vad önskar du, så att jag får säga
till därom?»
»Det gör jag själv. Jag behöver icke ditt förmynderskap.
Märk detta. I fall du har gift dig med mig i den förmodan
att få agera härskarinna, så lär du allt få veta av annat.
Din oförskämdhet är jag nog karl att kväsa, och det utan
att behöva påminnas därom av dig, som ...»
Magda lade sin hand över hans mun. Hon bleknade
häftigt ; men med ett vänligt leende på de färglösa läpparna
inföll hon:
»Vartill alla dessa ord, då du borde se, att jag endast
menat väl. Se så, var nu ej längre ond på hustrun.» Magda
klappade det brungula ansiktet.
Endast Gud och hon själv visste, vad det kostade henne.
»Kan jag få lov att vara i fred», sade den föga
älskvärde äkta mannen och sköt henne åt sidan, tilläggande:
»Var fan tog Mariquitta vägen? Du avlägsnade henne
under förevändning att tala med mig, på det hon skulle röja
undan spåren av det liv, som här blivit fört medan jag
varit borta.»
Som en virvelvind for Sturm av genom gemaket och ut
i Mariquittas rum. Magda blev ett ögonblick stående och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
