- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
70

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staty av sig själv. Porry störtade fram emot dem, men
hejdades av brukspatronen, som med en egen och klar
röst yttrade:

»Tillåt, bäste Nils, att jag för dig presenterar min hustru.»
Sturm visade på Magda. Därefter vände han sig till henne
med de orden:

»Min älskade Magda, du ser framför dig min kusin,
professor Porry, honom, som jag ofta talat med dig om.»

Magda hämtade djupt efter andan, och med en röst, som
föreföll tonlös, sade hon:

»Min mans kusin är det mig ett nöje att lära känna;
välkommen!»

Porry bugade sig. Tala förmådde han ej.

I allmänhet äger kvinnan en långt större förmåga att
bemästra sin rörelse och hämta sig efter de våldsammaste
skakningar än mannen.

»Du tyckes vara helt överraskad av den likhet, Magda
äger med artisten Sorenza», sade Sturm. »Jag själv har
ofta förvånats däröver. Se så, Nils, glöm nu ej bort din
kända artighet mot damerna för denna likhets skull, utan
visa dig älskvärd mot din nya kusin. Du igenkänner väl
i den här storväxta flickan min dotter?» Brukspatronen
pekade på Mariquitta. »Det är, om jag vill minnas rätt,
tretton år, sedan du besökte Eksjö.»

René reste sig nu och gick att hälsa Magda välkommen
åter till hemmet. Han betraktade Magdas förstenade
utseende med ett uttryck av undertryckt vrede. Magda hörde
ej, vad han sade. Hon kände sig så förkrossad, att hon ej
ägde någon redig tanke.

Brukspatronen gjorde henne tusende frågor, höljde
hennes händer med kyssar och var så lycklig av att hava henne
hemma, att han riktigt lät Porry se, huru förälskad han var
i sin hustru. Magda försökte småle emot honom, men
hon förmådde omöjligt framtvinga ett ljugande leende på
sina läppar.

Porry hade tigande återvänt till fönstret, och säkert hade
det icke stått i Sturms förmåga att få ens det tarvligaste
samtal i gång, så framt icke några främmande från staden
B— ankommit.

Magdas roll av värdinna tvang henne att bemästra varje
rörelse, och hon nödgades nu sysselsätta sig med sina gäster.
Även Porry blev tvungen att deltaga i samtalet. Sturm var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free