Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid det allra muntraste lynne, och man hade sällan sett
honom så i högsta grad upprymd.
»Till vilket förfärligt drama spelas väl nu första scenen»,
tänkte faster Marie. »Mycket skulle jag misstaga mig
på Gunnar, om han ej har något försåt i sinnet. Ack, min
Gud, har då ej detta Eksjö varit vittne till nog många
gräsligheter, utan att det skall behövas flera.»
Under aftonen slog Porry sig ned hos Mariquitta. I
början talade han om likgiltiga saker, slutligen yttrade han:
»Vad heter Mariquittas styvmor i sig själv?»
»Magda Auren», blev svaret.
Den unga flickan hade funnit Magdas och Porrys
uppförande i högsta grad besynnerligt och kunde alldeles icke få
i sitt huvud, att det härrörde från den föregivna likheten.
*
Gästerna och de övriga hade begivit sig på sina rum,
endast Sturm och Porry voro kvar i salongen.
Då René stängt dörren efter sig, stannade Nils framför
brukspatronen med armarna i kors över bröstet. Hans blick
vilade på kusinens gamla och sluga ansikte med ett så
hotande uttryck, att man tydligt såg, det han gjorde ett stort
våld på sig, när han bibehöll ett yttre lugn. Sturms ögon
mötte hans.
Under några sekunder betraktade dessa män varandra
stillatigande. Brukspatronen bröt tystnaden och sade i
skämtsam ton:
»Nå, hade jag ej rätt, då jag sade, att varken himmel
eller helvete behövde ställa sig emellan dig och henne?
Några ord av en präst hava varit tillräckliga att skilja er
från varandra.»
»Jag tror du vågar skämta», utropade Nils och tog ett
steg mot Sturm. »Du vågar verkligen le, sedan du genom
den nedrigaste trolöshet ryckt henne ifrån mig. Du ...»
»Sansa dig och sök en gång att, som det höves en man,
med kallt förnuft bedöma sina egna och andras handlingar.
Du skall då finna, att felet ensamt är ditt.»
»Mitt? Var det ej du, som först viskade det avskyvärda
ryktet i mina öron, som ...»
»Endast var ett upprepande av vad man allmänt sade;
det är ganska riktigt; men icke förmådde jag dig att som en
feg egoist rusa åstad och förkrossa den, som alla övergåvo.
Hon var ju då så olycklig, att hennes roll av skyldig eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0263.html
