- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
75

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kamp, att den medtagit alla själens krafter och endast
lämnat efter sig en fullkomlig slapphet. Inga kvalfulla suckar,
inga vilda snyftningar, ingen undertryckt klagan banade sig
väg ur hennes bröst. Nej ! Allt var så tyst och stilla.
Över den bleka pannan vilade ett lugn, sådant som döden eller
hopplösheten kvarlämnar.

Under hela tiden Sturm talade med Porry, hade Magda
suttit orörlig vid fönstret. När hon slutligen hörde mannens
steg i sängkammaren, reste hon sig långsamt och gick honom
till mötes. Han betraktade henne några sekunder, därefter
fattade han hennes ena hand, sägande med undertryckt
harm:

»Nå, du är väl glad att hava återfått din älskare?»
Brukspatronen släppte handen och tilläde med skenbart lugn: »Nu
skola vi se, om din pliktkänsla har något verkligt värde.
Du liknar ju mera en död än en levande?» Han
sammanpressade läpparna. »Du älskar således den där fege
uslingen, som försköt dig? Vågar du ännu tala om, att ditt
hjärta endast inrymmer en önskan, den, att vara dina
plikter trogen? Är du ej en eländig menederska redan nu,
då din känsla sviker den tro, du är mig skyldig?»

»Gunnar, jag ber dig, var mild mot mig. Jag ber därom
i dag för sista gången. Det förflutna fyller mitt bröst
med en så omätlig smärta, att jag tycker mig vara döende.»
Hon lade sin hand på mannens skuldra, bifogande med ett
sorgligt leende: »Försök att vara vänlig, jag skall evigt
hålla dig räkning därför, och tro då jag försäkrar att i detta
nu känner jag mig tacksammare än någonsin förr.»

Brukspatronen såg på henne med ett förmildrat uttryck
i blicken och sade:

»Gott, om så är, ty nu torde det komma att visa sig,
om du äger något av vad man kallar sann pliktkänsla i
ditt bröst. Porry stannar här över julen.»

Brukspatronen kysste Magda på pannan och lämnade
hastigt rummet.

*



Följande förmiddag, då man samlades vid frukosten, hade
det varit fåfängt att på Magdas lugna och stolta drag
urskilja ett enda spår av sinnesrörelse. Hon hälsade Porry
med samma obesvärade vänlighet som de andra. Hon
tilltalade honom helt ogenerat.

Magda kände, att allas blickar voro fästa på henne, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free