Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde därvid ett feldrag. Han förlorade sin drottning,
då René intog den plats, Nils några ögonblick förut haft.
Porry var tillräckligt erfaren och klarseende att rätt
förstå orsaken till den bitterhet, René så ofta visade sin
tant. I olikhet med brukspatronen trodde han sig ej
däruti spåra en genomgående ovilja, utan en känsla, sådan den
måste uppstå i en själ som Renés och vid en ålder, då
ty-gellösheten av våra intryck är som störst.
René kände helt instinktmässigt, att Porry med
avundsjuka blickar betraktade honom, och erfor verklig
skadeglädje vid föreställningen därav. De bittra orden, han
ämnat säga Magda, förmildrades, innan de blevo uttalade, och
han yttrade i en ovanligt städad ton:
»Tant är ju helt allena. Herrarna hava övergivit husets
härskarinna.»
Magda såg upp, helt överraskad av hans vänliga röst.
»Ja, de hava så, och tomheten efter Mariquitta och Marie
är mycket stor», svarade Magda.
Den unga kvinnan hade ej kunnat uttala något
olyckligare, emedan René med ens förflyttades tillbaka i sina
tvivel. Han såg i detta yttrande endast höjden av
förställning.
»Jag trodde eljest, att det icke kunnat bliva tomt, då
man får sin önskan uppfylld.»
»Önskan?»
»Ja, farbror har själv sagt mig, att ni icke lämnade
honom någon ro, förrän ni fick Mariquitta ur huset. Så
mycket känna vi, att vi veta, det ingenting annat sker, än det
patronessan vill.»
»Såå.» Magda smålog. »Det utgör alltid ett stort
beröm för min man.»
René retades av hennes lugna ton.
»Men aldrig blir det ett beröm för er mans hustru, att
hon avlägsnat hans dotter från hemmet.»
»Bäste René, ni är, såsom all ungdom, snabb att klandra,
utan att giva er tid att pröva, det ni klandrar. Så t. ex.
glömmer ni alldeles, att just ni själv anklagat mig för att
illa använda min makt, då jag icke bestyrde om, att
Mari-quittas uppfostran blev kompletterad. Ni till och med
skrattade åt, att jag icke sökte undervisa henne, i vad som
fattades. Nu har hon blivit sänd till huvudstaden, för att där
under skickliga lärares ledning lära, vad hon icke kan,
och nu är även detta något, som ni fördömer. Medgiv, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
