- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
86

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i själva teckningen och den överlägsna förmågan att kunna
ingjuta liv och värme i varje bild. Tavlan är av er.»

»Den kunde ej vara av någon annan, efter ena figuren
är ett porträtt av en ung flicka, som försvunnit», svarade
Porry och lade målningen tillbaka i portföljen.

»Det är besynnerligt», återtog Magda tankfullt, »att jag
en gång, när kan vara sak samma, har sett en halvfärdig
tavla, den jag kunnat våga mitt liv uppå, att den var
påbörjad av er, och likväl kunde den ej vara det.»

»Jag vet mig blott tvenne gånger i mitt liv hava gått
från halvgjort arbete», svarade Porry. »Den ena gången
var det en verklig tavla.» Hans ögonbryn sammandrogos
liksom av ett smärtsamt minne. »Den andra gällde arbetet
min lycka. Vad föreställde tavlan, som ni trodde vara av
mig?»

»Kristus och äktenskap sbry t er skan.» Magda såg upp på
honom. Porrys ansikte överdrogs av ett dystert moln. Han
förblev en lång stund tyst; därefter sade han med ett
tvunget leende:

»Ämnet var ganska vackert; jag skulle likväl icke vilja
välja det.»

»Icke heller jag, ty den, som skall måla Kristus i detta
ögonblick, måste ifrån himlen erhålla någon gudomlig
uppenbarelse, ty i varje drag av hans ansikte bör man kunna
läsa dessa oförgätliga ord: ’Må den, som känner sig utan
skuld, kasta första stenen!’ Vi arma människor äro allt
för mycket böjda att falla för frestelsens dom över vår
nästa, att vi av oss själva skulle lyckas återgiva Guds allt
förlåtande ande hos Kristus.»

»Varför trodde ni er i den tavlan igenkänna min hand?»

»Därför att man i Frälsarens drag återfann Gud och
ändå människan.»

»Det vill säga, ni anser mig kunna erhålla gudomliga
ingivelser.» Porrys ögon vilade helt vemodigt på Magda.

»Ja, såsom konstnär, icke såsom människa.»

»Konstnärn kan ej återgiva annat, än vad människan
känner.»

»I så fall har ni aldrig kunnat måla Kristus, Gud och
människan.»

»Det vill säga, mitt mänskliga jag skulle ej kunna fatta
denna dubbla egenskap.»

»Nej; men väl ert konstnärssinne. Såsom artist söker
ti i idealet och träffar det nästan alltid.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free