- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
87

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Såsom människa?»

»Är ni troligen lik oss andra», sade Magda skrattande.

»Troligen?»

»Jag känner er alltför litet för att kunna bedöma ert
människovärde.»

»Känner Magda mig för litet?» Porry böjde sig närmare
för att uppfånga en blick. Magda såg upp och svarade helt
bestämt:

»Ja, och jag saknar all lust att lära känna Nils närmare.
Var god och giv mig den där modejournalen», tilläde hon
helt likgiltigt. Porry räckte henne den tigande. I
detsamma anmälde betjänten de väntade spelherrarna.

*



Det elaka väglaget, regnet och rusket gjorde, att man på
Eksjö såsom överallt måste hålla sig inomhus. Alla
förmiddagar arbetade Magda i sitt kabinett, och Porry var då
på sina rum. Om aftnarna samlades man i salongen. Porry
infann sig alltid något före den vanliga samlingstimmen.
Ibland hände det till och med, att han efter middagen
kvardröjde och pratade med Magda eller läste för henne, så att
brukspatronen, när han kom upp om aftonen, fann Porry
ännu hos sin hustru. Magdas sätt var oförändrat. Hon
varken undvek eller sökte Nils. När de voro tillsammans,
låg det en sådan prägel av värdighet i hela hennes väsende,
att den liksom bannlyste alla tankar på att föra samtalet
inom det förflutnas område.

Fyra veckor hade sålunda förgått. Porry var liksom
med en magisk kraft fastkedjad vid Eksjö. Icke en tanke
på att bryta upp vaknade i hans själ. Han lät helt och
hållet behärska sig av det på en gång pinsamma och
fängslande i sin ställning. Oupphörligt viskade hoppet till
honom, då han trädde in i samma rum som Magda:

»Innan vi skiljas, skall jag ovillkorligen genom en blick,
en min, en rörelse ha upptäckt, om jag ännu är henne kär
och då ...»

Varje afton avlägsnade han sig utan att hava sett sitt
hopp gå i fullbordan.

Magdas vänlighet var glad och artig, saknande varje
anstrykning av hjärtlighet. Hennes samtal, fulla av liv och
färg, voro berövade all prägel av värme. Alla försök att
föra henne in på ett gebit, där hjärtat skulle tala, avlupo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free