Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktlösa. Med en fullkomlig kallblodighet överflyttade hon
dem på förnuftets område, och i bedömande av livets alla
förhållanden lät hon förståndet fälla domsluten, aldrig
känslan. Hela hennes väsende föreföll såsom idel
förnuft. Så t. ex. klädde sig Magda med omsorg; men även
i hennes klädsel låg mera lyx än detta tjusande och fina
koketteri, varmed kvinnan i allmänhet vet att placera ett
smycke eller fästa en blomma i sina lockar.
Då Porry såg henne i sällskap eller i hemmet, omgiven
av herrar, föreföll hon stolt genom det livliga i sättet
varpå hon samtalade med dem.
Man beundrade den stolta damen; men nian vågade icke
ålska henne. För att göra det fordrades, att man skulle vara
överdådigt djärv, eller ock så ung och oerfaren, att man
icke kände all den fara, man själv lopp vid att offra sitt
hjärta vid foten av en förståndsmaskin.
Själve Sturm, som, obemärkt av Porry och Magda,
spionerade på dem, förvånades över sin hustrus ståndaktighet.
Skulle det kunna finnas verklig dygd? Detta var en fråga,
som den gamle skeptikern gjorde sig själv; och en känsla
av ofrivillig aktning för Magda insmög sig i hans hjärta.
Att Nils* själsstyrka vid minsta skymt av vänlighet från
Magdas sida skulle lida skeppsbrott, var något, som Sturm
insåg. Porrys häftiga och våldsamma känslor tillbakahöllos
endast av Magdas köld, detta förstod brukspatronen ganska
väl. Vad han däremot icke kunde fatta, var, huru Magda
under två och en halv månads tid förmått bibehålla denna
kallsinnighet; isynnerhet då hon, lika litet som Sturm,
kunnat undgå att märka, det Porrys känslor för henne med
varje dag blevo allt varmare och varmare och att han sökte
varje tillfälle, som yppade sig, för att vara med henne.
»Skulle verkligen hennes stolthet ha tillintetgjort hennes
böjelse?» tänkte Sturm. »Om så vore, huru förklara
hennes upprörda utseende vid mötet med honom? Nej, ännu
äger jag icke någon visshet, och det är detta, jag måste
hava.»
Några dagar därefter underrättade Sturm sin hustru,
att han ämnade resa bort på ett par dagar. Magda såg
ledsen ut och frågade, om han ej hade lust att taga henne med
sig; men fick ett tvärt avslag.
»Jag önskar, att du säger åt gamla Lova, att hon under
min frånvaro hjälper till häruppe med rengöring av kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
