- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
92

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Porrys ansikte övergöts av en mörk rodnad. Ivlagda
till-lade helt otvunget:

»Nils hade troligen något, som ni ämnade underrätta
mig om; och skrev miste på utanskriften. Sådant händer
lätt. Nils kan nu muntligen meddela mig, vad ni önskade.»

Renés falkögon vilade på Magda; men det var honom
omöjligt att i hennes drag upptäcka någon dold mening.
Nej, ton, blick, hela hennes väsende stod i harmoni med vad
hon sade.

Nils, världsmannen, uppfattade ganska riktigt det fina i
hennes sätt att giva honom del av sitt ogillande och
till-bakakasta det försök, han gjort att anfalla henne, på honom
själv. Han emottog också brevet, och svarade:

»Min ursäkt över mitt uteblivande i middags har således
avgått till Stockholm i stället för detta.» Han rev sönder
brevet, bifogande med tonvikt: »Jag skall akta mig för

dylika misstag.»

»Ja, de äro högst oangenäma», svarade Magda, bjöd
herrarna god natt och bad dem supera utan hennes sällskap.

*



De följande dagarna bevakade Porry och René varandra
med samma vänskapliga önskan att icke lämna den ena
tillfälle att i ensamhet göra några betraktelser. Renés blick
var oupphörligt vaksam och följde Porrys minsta rörelse
med en förvånande ihärdighet.

Äntligen återkom brukspatronen. Han lät vagnen hålla
vid början av bruksgatan och tillsade kusken att köra till
stallet. Själv gick han gatan framåt och smög sig in i en
av flygelbyggnaderna på gården, där gamla Lova bodde.
Han trädde in i gummans kammare och stängde omsorgsfullt
dörren efter sig.

»Nå, Lova, vad har tilldragit sig, medan jag varit borta?»

»Just ingenting. Patronessan har hela tiden levat
innesluten på sina rum. Professorn och René hava oupphörligt
sällskapat med varandra och fått lov att undvara frun till
och med vid måltiderna. Hon har riktigt gjort sitt till för
att göra tiden odräglig för den hygglige professorn. Det är,
som jag alltid sagt, hon tål ej någon, som är besläktad
med brukspatronen, eller honom tillgiven.»

»Såå ! Nå, har hon ej gjort några promenader?»

»Hon har ej varit utom huset. I går, då överste Q—s
voro här för att göra visit, lät hon säga sig vara borta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free