Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressar tårar ur åskådarnas ögon, då har jag endast
kopierat mitt eget hjärta i dessa förtvivlans stunder, då
hopplösheten gripit fast däruti. Skulle således aldrig en leende
bild, full av frid och lycka, tecknas av min hand, så är det
därför, att min kärlek endast äger skuggor och ej någon
ljusstråle. Och ändå, ändå ville jag ej slita den ur mitt
bröst; ändå överlämnar jag mig utan motstånd åt dess
välde och låter den behärska mitt förnuft. Det gives icke
någon makt i världen, som numera förmår avhålla mig
ifrån att med styrkan av min känsla betvinga det hjärta,
som blivit kallt för mig.»
»Jo, en makt finnes — hederns», sade Magda med fast
röst. »Den kan icke rätt älska, som ej över sitt svaga
hjärta sätter plikt och heder. Ah, vad är den kärlek värd,
som lik en siroccovind föröder vårt inre, och kommer oss
att glömma aktningen för andra?»
»För andra», upprepade Porry. »Finnas väl några
andra till i världen, då man älskar? — Vad känner, vad
förstår jag väl av allt detta, som benämnes heder och plikt,
då mitt hjärta med värme omfattar ett enda föremål? Detta
föremål är min värld, min Gud, min religion, min heder
och min plikt; allt annat har upphört att vara.»
»Ja, detta föremål är er heder, er plikt.» Magda fäste
sina ögon på Porry med ett uttryck av djupt allvar. »Äger
ni då rätt att med en brottslig kärleks förnedrande känslor
kasta skugga på hennes heder, som är er värld, eller locka
henne från de plikter, hon äger? — Ni vill med styrkan
av er känsla betvinga det hjärta, som förblivit kallt. Nils,
vad önskar ni väl då? Att åt vanära och ånger inviga
den kvinna ni älskar. Vore jag en man», tilläde Magda,
»skulle jag älska annorlunda. Jag skulle icke sätta den
kvinna, jag skänkt mina mäktigaste känslor, i den grymma
nödvändigheten, att hon nödgades förakta mig, för det jag
försökte trampa på hennes heder. Jag skulle icke tala till
henne ett ovärdigt språk.»
»Värdigt eller ovärdigt», sade Porry, »måste jag tala
till dess segern blir min.»
»Den skall aldrig bliva er», svarade Magda med fast röst.
»Illa känner Nils mig, om ni tror, att jag över min hjässa
kommer att neddraga all den förnedring en brottslig
kärlek skänker eller med en så stor uselhet löna den man, vars
namn jag bär och vilken jag är tacksamhet skyldig. Nej,
förr döden. En gång kastade ni åt mig ett oförtjänt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
